Ska vi tro de två alternativen och medierna så vinner det alternativ som är trovärdigast i att skapa fler jobb, öka tempot på hjulen och få högsta möjliga tillväxttakt. Det vill säga, det som framställs som den enda vägens – politik.

Men är det verkligen mer jobb och mindre fritid som vi behöver? Och är det verkligen mer konsumtion och uttag av jordens begränsade resurser som planeten behöver?

Alla kan vi se vad detta race har lett till. En allt mer utarmad jord och allt fler människor som går in i väggen och inte klarar av att hänga med i den höga tempot. Samtidigt som andra tvingas in i meningslösa åtgärdsprogram där de stigmatiseras och utanförstämpeln trycks allt hårdare i pannan på dem. Med sju partier i riksdagen så borde det finnas utrymme för några att ifrågasätta detta race.

Men med den nya blockpolitiken, som i praktiken innebär ett tvåpartisystem, står valet mellan att framöver låta oss styras av Monas statligt styrda tillväxtjakt eller Fredriks kapitalistiskt styrda tillväxtjakt. Ett val som gör att det är tveksamt om det är ens är värt att ta sig ur soffan.