– Alla barnen borde ha tagits om hand, säger en av de socialsekreterare i Karlshamn som Landet Runt talat med.

Hon hade under en period till uppgift att bevaka huruvida Lollo och systern blev misshandlade när de hade umgänge med pappan. Nu är hon kritisk till hur kommunen hanterade ärendet – en mamma som blir misshandlad kan inte vara till skydd för sina barn, allra minst ett spädbarn, menar hon.

Som Landet Runt kunde visa i förra numret fick skolpersonal i Karlshamn flera indikationer på att Lollo och hennes storasyster blev misshandlade. De gick då i förberedelseklass och därefter gymnasieskola. De andra syskonen var hemma. När socialen efter ett kvartal av anmälningar från skolorna till sist ingrep och gav flickorna ett kortvarigt skydd så fortsatte de yngre barnen ändå att bo hemma.

Det är inte sannolikt att de fem yngre syskonen kan ha levt under anständiga former medan de två äldsta, liksom mamman, ständigt blev misshandlade, menar socialsekreteraren.

– Nej, det är inte möjligt. Får två av barnen stryk så måste vi utgå från att alla får det. Och att se sin mamma bli misshandlad är hur som helst skadligt för ett barn, säger hon.

Vid minst ett tillfälle blev socialtjänsten vittne till hur en lillebror till Lollo försökte ta livet av sig.

– En fältsekreterare kom på oanmält hembesök till familjen. Då hade en av pojkarna klättrat upp i fönstret, sönderslagen och blodig, för att hoppa ut, säger socialsekreteraren.

Vid ett annat tillfälle hade socialen bedömt att pappan var stabil och att Lollo kunde flytta hem. Samma dag som hon flyttade hem ringde hon till sin kontaktperson på socialen. Då hade pappan misshandlat henne och mamman och de flydde. Socialen hittade Lollo, mamman och det yngsta barnet, ett spädbarn, på en cykelväg utanför Karlshamn.

Med undantag av en kortare placering av ett av småsyskonen vidtogs inga åtgärder gällande något av de fem yngsta barnen under hela tiden familjen bodde i Karlshamn. Under hela denna period, dryga två år, var samtidigt Lollo hela tiden aktualiserad och för det mesta föremål för åtgärd från de sociala myndigheterna.

Lollo själv hatar sin pappa. Hon säger det själv och hon har sagt det till personal vid de institutioner hon har bott, till socialtjänsten och till jurister och domstolar som har hanterat familjen genom åren.

– Jag vet inte varför han blev som han blev. Hans föräldrar var jättefina, säger Lollo idag.

Hon har sporadisk kontakt med sin biologiska familj och säger att mamman far oerhört illa. Pappan dömdes i februari 2007 till fängelse för två fall av misshandel av Lollo och storasystern. Hösten 2007 dömdes han igen för misshandel av ett av barnen, liksom för att ha försökt köra ihjäl personal vid socialförvaltningen.

Denna händelse, då pappan försökte döda de socialarbetare som tagit hand om mamman, Lollo och det yngsta barnet, fick socialen att ändra attityd till Lollo. Fram till dess hade hon inte fått något konsekvent skydd utan tvärtom både tvingats till umgänge med pappan och vid två tillfällen låsts in på ungdomsanstalt. Pappan hotade hacka sönder två av socialsekreterarna med ett rakblad och kasta deras kvarlevor till grisarna.

Flera socialsekreterare i Karlshamns kommun har varit sjukskrivna i månader efter pappans hotelser. Men den attitydförändring som inträdde efter mordförsöket, den gällde ändå bara Lollo. Inte ens Lollos storasyster, som ändå varit omhändertagen under vissa perioder, fick konsekvent skydd. Socialtjänsten bestämde istället att hon skulle lämna det vårdboende hon vistades på när hon blev myndig. På 18-årsdagen åkte hon ut.

– Hon kom till mig och undrade var hon skulle bo. Jag fick inte erbjuda henne något alternativ, säger samma socialsekreterare som uttalat sig tidigare.

– Min dotter kom en dag och sa att Lollos storasyster sov i trappuppgångar. Jag sa ”säg till henne att komma hit”. Hon fick bo hos oss. Hon hade inte mer än kläderna hon bar när hon kom, berättar en kvinna i Karlshamns kommun som fick ta hand om storasystern efter att socialtjänsten bestämt att hon skulle lämna sitt vårdboende.

Hon är djupt kritisk till socialens hantering av flickornas ärende.

Hösten 2008 utvisades hela familjen. Då hade Lollos storasyster gömt sig och hon bor fortfarande i Sverige i dag. Lollo hade skydd av socialtjänsten i Karlshamn, som dessutom vägrade uppge hennes adress till polisen. Därefter gick Lollo under jorden tills hon fick inhibition av avvisningsbeslutet och sedermera uppehållstillstånd våren 2010.

Resten av syskonen utvisades tillsammans med pappan, som, enligt vad socialtjänsten i Karlshamn och migrationsverket vet, regelbundet misshandlar sina barn, är beredd att döda, och, enligt uppgifterna om domen för dråp från Italien, sannolikt också har dödat en annan människa.

Men trots de upprepade rapporterna om våld och misshandel i familjen så tycker Gun Hedlund (FP), ordförande i socialnämnden i Karlshamn, att kommunen inte har gjort något fel då man avslutade storasysterns placering och därmed gjorde henne hemlös. Hon tycker inte heller att socialtjänsten har gjort några allvarliga fel vad gäller de övriga syskonen som bodde hemma tillsammans med sin far.