Sedan 2003 har antalet väpnade konflikter i världen ökat för varje år, men den trenden kan vara bruten. De forskare som arbetar med Konfliktdatabasen vid Institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala universitet har vid sin årliga uppdatering märkt att antalet konflikter minskade under 2009.

Samma år slöts dock endast ett fredsavtal – det mellan Kongo-Kinshasas regering och rebellgruppen CNDP (Nationalkongressen för folkets försvar).

Professor Peter Wallensteen, som leder forskningsprogrammet med databasen, vill inte dra för stora växlar på resultatet, men är försiktigt optimistisk:

– Det som har hänt är att det inte har kommit till några helt nya konflikter, utan att alla konflikter är kända sedan tidigare, och det gör oss lite förhoppningsfulla.

En av anledningarna till att antalet fredsavtal har minskat är enligt Peter Wallensteen att de stora konflikterna i världen i dag rör kriget mot terrorismen – exempelvis Irak, Afghanistan, Rwanda och Pakistan. I dessa fall anser inte regimerna att det finns någon legitim part att förhandla med, vilket gör att det inte går att sluta några avtal. Det kan sluta med en blodig seger – såsom i Sri Lanka, där regeringen krossade den tamilska gerillan. Men Peter Wallensteen menar att det finns en risk att dessa konflikter blommar upp igen. Särskilt om den förlorande parten förtrycks av segraren.

Vilka möjligheter finns det att lösa de konflikter där man inte förhandlar?

– Jag tror att man måste hitta nya förhandlingsmöjligheter. Antingen indirekta förhandlingar eller hitta andra grupper man kan förhandla med. Även om man inte tycker att man kan förhandla med talibanerna kanske det går att hitta närstående grupper som anses legitima.

Databasen har funnits sedan mitten av 1980-talet och tanken har varit att neutralt och objektivt kunna presentera kunskapen om konflikter. Ett mål är att informationen ska vara så lättillgänglig som möjligt och som ett led i det försöker de följa med i den tekniska utvecklingen.

Stina Högbladh, projektledare, säger att de inte kan veta exakt vilka som använder databasen eftersom den är tillgänglig utan registrering, men de tror att den används av civilsamhället såväl som av universitetet.

– Vi vet givetvis att forskare och studenter som citerar oss direkt använder databasen, men även skolelever, journalister, biståndsarbetare från exempelvis Human Rights Watch, och även mindre biståndsorganisationer.

Sedan tidigare finns Konfliktdatabasen tillgänglig på hemsidan, men nu har även en version lanserats som en Iphone-applikation, som gör att informationen kommer att vara nåbar även utan internetuppkoppling. Förhoppningen är att databasen ska kunna användas av exempelvis biståndsarbetare och journalister ute i fält och underlätta deras arbete. Men det skulle vara naivt att tro att informationen i sig själv förebygger konflikter.

– Att man får information och att informationen blir lättillgänglig påverkar inte fredsfrämjande insatser direkt. Men om man gör informationen tillgänglig undviker man i alla fall att desinformationen sprids lika lätt. Men jag kan inte säga att ”går ni in och läser i vår databas blir det inga krig” – det fungerar ju inte så, säger Stina Högbladh.