- Julen är en så dominerande högtid att alla måste förhålla sig till den. Ingen kan strunta i den, säger Annika Nordström, etnolog och chef för Dialekt-, ortsnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg.
Hon menar att många i dag i och för sig vågar bryta mer mot traditionerna än förr, att man till exempel firar med sina vänner eller hittar på ett annat sätt att byta julklappar på. Men det är sällan så att man struntar helt i julen. Man byter istället ut det gamla mot ett annat firande, och hur det ser ut varierar. Hur vi förhåller oss till julen beror på vilka vi är och vad vi tolkar in i julen. Kristendom, sekulär tradition eller kommersiellt jippo.

Sven-Olof Andersson, 58, är inte med i Svenska kyrkan. Han firar en traditionell jul med alla de klassiska tillbehören och tycker inte att det har något med religion att göra alls.
- Vad är det för kristet med gran och julskinka? Ingenting! Man kan ju istället undra varför kristna firar jul med gran och tomte och inte bara en krubba?
Andersson har också valt att ha ett lite annorlunda firande. Vid midvintersolståndet den 21 eller 22 december brukar han ha ett solvändarparty med sin familj, där de dukar gult och äter gul mat för att fira att solen börjar återvända. Gult som en symbol för ljuset. Han menar att julen är en tradition med hedniskt ursprung som kyrkan försökt göra om till kristen.
- När jag skulle förklara för mina barn varför vi firar jul så tyckte jag att det vettigaste svaret var att det är för att ljuset vänder tillbaka. Inte för att det för två tusen år sedan föddes ett litet barn...

En som inte firar jul är Yasser Hammoud, imam i Islamiska förbundet i Göteborg.
- Jag och min familj firar inte. Men jag brukar läsa lite ur Koranen och prata med barnen om att Jesus var en viktig profet för oss också. Han nämns nästan oftare i Koranen än Muhammed, säger han.
Han tror att att det är få muslimer som firar jul med till exempel julgran och julklappar till barnen.
- Det finns en del som gör det, men de är inte så många. De som gör det ser på julen som en tradition och ger inte så stor betydelse åt religionen.

Totalt sett firar nästan alla i Sverige jul på något sätt. Enligt Sifos senaste julundersökning, som gjordes 2002, svarade bara sex procent av svenskarna att de inte firade med släkt och familj. Dessa procent bestod av en jämn fördelning mellan de som firade med vänner, ensamma, inte alls eller åkte utomlands. Hur siffrorna ser ut i dag är det ingen som vet exakt, men enligt Annika Nordström som nyligen gjort en etnologisk studie på detta är det få som uppger att de firar en alternativ jul.
Att man väljer en alternativ jul eller struntar helt i julen kan förstås bero på många saker. Ingela Ekberg är kurator och ser att det vid jul blir tydligare hur vi har det. Är man i sorgearbete blir sorgen allt starkare då det blir tydligt att en person saknas. Är man ensam blir även det tydligare.
- Man kanske är ensam även resten av året, men kan då ha lättare att hantera det, kanske genom att arbeta mycket. Då har man inte lika många krav på sig, som att man ska vara en familj, menar Ekberg som inte tycker att det är julens fel att det blir så här. Snarare är det våra förväntningar som ställer till det.
- Det finns ju många som har det socialt och ekonomiskt svårt. Barnfamiljer med ensamstående föräldrar som ska leva upp till det krav vi hittat på att vi måste köpa en massa julklappar och att det ska vara på ett visst sätt. Och så går vi på den bluffen. Man kan se det kritiskt och fråga sig hur vi hanterar de här problemen i vårt dagliga liv. Karl-Bertil Jonssons jul kan få den mest hårdnackade att tänka på att det finns barn i Göteborg som har det svårt. Men hur ser vi på de här barnen annars, när det inte är jul?
Till de som känner att julen är jobbig och kravfylld brukar hon ställa några frågor.
- Vem är det som säger hur det ska vara? Vi brukar prata om det och sen fundera över 'hur lever jag mitt liv i dag' och om det finns något de vill ändra på något sätt.