Knivsta är Sveriges yngsta kommun. Kommunfullmäktige har bara funnits i två mandatperioder och än så länge har en borgerlig allians tillsammans med Miljöpartiet haft majoritet. Knivsta har även Sveriges yngsta befolkning – vid årsskiftet var medelåldern 36,3 år jämfört med 41,0 år för hela riket.

Barn- och ungdomsfrågorna är det viktigaste för Camilla Westerborn. Hon är ordförande i utbildnings- och fritidsnämnden i Knivsta kommun och trea på Folkpartiets lista i höstens val.

– Vad vi måste göra är att bygga fler förskolor. Knivsta är en av de kommuner som växer mest. Vi har en väldigt bra verksamhet, men vi måste ge dem rimliga förutsättningar.

Hon vill minska storleken på barngrupperna, och säger att det är en fråga som Folkpartiet kommer att prioritera. Förhoppningen är att arbetet ska fortsätta med den allians som finns i dag, men Camilla Westerborn utesluter inte samverkan med något parti som i dag finns i fullmäktige – dock inte med Sverigedemokraterna, om de skulle komma in. Det lokala perspektivet går ofta före det partipolitiska.

– Det blir mycket lokal politik. Det blir mycket praktiska frågor som inte är så ideologiska, även om man bär med sig en del av de värderingar man har sedan tidigare.

Hur en eventuell utbyggnad av förskolan kommer att finansieras är inte klart, även om hon hoppas att de inte kommer att behöva höja skatten.

– Det får man se, jag kan inte säga i dag att vi kommer att höja skatten, men jag kan inte heller säga att det inte blir så.

Om förskolan är en prioriterad fråga, vad är det ni inte prioriterar?

– Svårt att säga, vi vill ju gärna prioritera allt. Men vi som kommun har väl försökt att undvika att ta på oss uppgifter som egentligen inte är kommunala, det är viktigt att fundera på vad kommunen har för uppgifter. Men det vi har prioriterat ner är kanske den tekniska biten – gator, vägar och belysning.

Camilla Westerborn menar att Knivsta inte har haft råd att bygga en del fritids- och idrottsanläggningar som föreningslivet har önskat, men tycker inte att kommunen smiter undan sitt ansvar och lämnar sin välfärd i händerna på Stockholm eller Uppsala.

– Vi pratar aldrig om att vi inte behöver göra det här för att det finns i Uppsala. Vi köper gymnasieskolan av Uppsala för att vi inte skulle kunna erbjuda samma utbud.

Många människor flyttar till Knivsta för att det är lätt att pendla till de stora grannstäderna, och Camilla Westerborn skulle vilja att det finns mer av vad hon kallar ”Knivstaanda” – något som skulle ge kommunen ett värde i sig själv mer än bara det geografiska.

Det var när Knivsta blev en egen kommun som Camilla Westerborn blev fritidspolitiker. Före dess var hon bland annat med och startade en föräldrakooperativ förskola, men hon hade aldrig varit engagerad partipolitiskt. Att det blev Folkpartiet var naturligt, de hade alltid fått hennes röst tidigare, men ett tag övervägde hon dock att gå med i det lokala partiet, Knivsta nu.

– Men det blev väldigt mycket fokus på sakfrågor. Politik handlar mycket om värderingar och det kan bli väldigt svårt för Knivsta nu. Det blir svårt att veta hur man ska prioritera i olika frågor utan en gemensam värdegrund.

Är det enbart positivt att Knivsta har blivit en egen kommun?

– Jag tror att det har varit positivt. Det är klart att det finns stordriftsfördelar med en stor kommun men nu finns det ett större engagemang för det lokala.

Att vara politiker i en liten kommun har sina fördelar när det gäller inflytandet över verksamheten, menar Camilla Westerborn. Det är lättare att få en överblick och en helhetssyn. Men det finns givetvis saker som inte Knivsta kan göra som en större kommun som Uppsala kan.

– Det har tagit tid för många att se att vi har gått från att vara en stor kommun till en liten.

Hon lyfter fram att Knivsta har hamnat mer på kartan sedan de lämnade Uppsala. Dels finns lokaltidningen Knivstabygden, dels har UNT:s bevakning blivit mer omfattande. Hon tror att fler av invånarna bryr sig om vad som händer i omgivningen då det är en mindre kommun, och för henne innebar engagemanget i kommunens politik en ny upptäckt.

– Jag hade ingen aning om att en kommun hade så många uppgifter innan jag själv blev engagerad. Jag kände till skola och utbildning, men inte hur det var inom vård och omsorg.

För att få tid till politiken har Camilla Westerborn gått ned på 80 procent på jobbet som enhetschef inom administration på Stockholms universitet. En dag i veckan är hon på kommunhuset i Knivsta – som i väntan på ett eget hus delar lokaler med en ungdomsmottagning och ett äldreboende – för möten med bland andra tjänstemän, medan större delen av det politiska arbetet sker på kvällstid.

Och Camilla Westerborn menar att hon egentligen kunde ägna hur mycket tid som helst åt politiken.

– Det finns alltid frågor att förkovra sig i – och det är väl därför man är engagerad, för att man tycker det är kul.

Regionfrågan är ständigt aktuell i Knivsta, som är en utpräglad pendlarkommun. Med starka band till Uppsala och Akademiska sjukhuset som ligger inom länsgränserna, liksom till Stockholm och Arlanda som ligger utanför, önskar Camilla Westerborn att gränserna inte var huggna i sten.

– Jag skulle önska att inte länsgränserna var det som bestämde. Jag tror att Ackis är väldigt viktigt för Knivstafolket, samtidigt som vi har gemensamma frågor att ta tag i med Stockholm, exempelvis Arlanda.