Den 2 juni beslutade riksdagen med acklamation, utan rösträkning, att i grundlagen – Regeringsformen – införa bland annat att Sverige är medlem i den Europeiska Unionen, EU.

Beslutet är kontroversiellt på många sätt men även för att det togs med just acklamation.

EU står inför sin största kris hittills. Många av världens främsta ekonomer tvivlar på att Euron överlever den kommande femårsperioden. Andra spår en ännu snabbare död. Med grundlagsändringen har riksdagen – trots politikernas löfte till medborgarna att behålla kronan – ytterligare bundit upp oss att ansluta Sverige till Euron!

Inte minst Socialdemokrater och Vänsterpartiet har hårt kritiserat Lavaldomen och begränsningen av kollektivavtalsrätten. Likväl ställer man upp på att grundlagsfästa medlemsskapet i EU. Det skulle ju faktiskt kunna bli så att vi vill lämna unionen. I ett sådant fall går detta inte utan en ny grundlagsändring som kräver två på varandra följande riksdagar med val emellan.

Att såväl Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna godkänt grundlagsändringen utan rösträkning får åtminstone oss att inse att en svensk riksdagsledamots ord inget betyder.

Med andra ord ska man aldrig lita på en riksdagsledamot. Men handlingssättet visar också på ett grovt förakt mot demokratin och medborgarna. Beslut i en grundlagsfråga ska alltid föregås av information och riksdagsval så att medborgarna har möjlighet att ta ställning i frågan.

Den som även läser förarbetena till grundlagen ska inse att detta är ett oeftergivligt krav. Men med så nonchalanta, okunniga, inkompetenta icke demokratiska riksdagsledamöter som befolkar riksdagen i dag så har riksdagsförfallet närmat sig det absoluta bottenläget.