En solig förmiddag i Tierp möter Nicholas Miles upp vid stationen. Han visar vägen till Café Corner som ligger ett stenkast bort. Om några timmar ska han gå på sin studentlunch, men innan dess hinner han prata pirat kommunalpolitik med Uppsala Fria. Han är ansvarig för Piratpartiets lokalgrupp, och tvåa på partiets kommunlista inför höstens val. Förstanamn är Kristian Persson, som tidigare satt i kommunfullmäktige för Moderaterna men hoppade av i protest mot partiets ställning i FRA-frågan. Piraterna siktar på att få en vågmästarroll i fullmäktige.

– Det ser ganska lovande ut. Vänstern har backat och de borgerliga har gått framåt. De andra partierna har också ställt sig positiva – eller inga dörrar har stängts i alla fall, säger Nicholas Miles.

Han menar att motgången för den i Tierp traditionellt starkara vänstern har gjort det jämnare mellan blocken och därmed möjliggör för en vågmästare att få inflytande. Får Piratpartiet den rollen stödjer de det block som ger dem mest vad gäller deras hjärtefrågor om integritet, rättsäkerhet och upphovsrätt. På ett lokalt plan i Tierp innebär det konkret att byta mjukvaran som används i skola och förvaltningar, samt att bekämpa kameraövervakningen på exempelvis stationer.

– Vi vill ha fri och öppen mjukvara i förvaltning och skolor. Det kostar massa pengar i onödan för förvaltningar att köpa mjukvara, när det finns billigare, och oftast bättre, alternativ.

Att använda exempelvis Microsoft Office istället för Open Office, ett liknande program som är gratis och har en öppen källkod – något som gör det möjligt för vem som helst att utveckla programvaran – anser Piratpartiet inte bara vara ett slöseri på kommunens resurser. De ser det även som ett felriktat stöd till ett företag som de tycker arbetar för att bevara den traditionella upphovsrätten och därmed motverkar spridningen av kultur.

Vad gäller övervakning handlar det om att skydda den personliga integriteten. Nicholas Miles menar att kameraövervakning på Tierps centralstation och lagar såsom FRA innebär att oskuldspresumtionen åsidosätts – det blir ett slentrianmässigt övervakande där individen plötsligt antas vara skyldig snarare än tvärt om.

– De gör intrång i folks privatliv. Stat och kommun lägger sig i saker de inte har med att göra. Det är okej när det redan finns en brottsmisstanke att någons telefon buggas exempelvis, men att i förväg misstänka alla för att vara kriminella och att övervaka alla känns ganska barockt på något sätt.

Som gymnasieelev är Nicholas Miles ganska representativ för Piratpartiet, ett parti som får många röster från förstagångsväljarna, och vars ungdomsparti Ung Pirat enligt ungdomsstyrelsen senaste sammanställning var näst störst i landet efter Moderaterna. Han blev medlem i partiet i samband med debatten om FRA-lagen sommaren 2008, och engagerade sig mer i samband med den uppmärksammade Pirate bay-rättegången 2009 som fungerade lite som en upptakt till EU-parlamentsvalet samma år.

– Innan dess höll jag koll på politiken, men var inte aktiv inom något särskilt parti. Just med riksdagspartierna känner jag att jag har svårt att stå för ett parti som inte står för de grundläggande frågor och värderingar som Piratpartiet står för. Har svårt att stå för att socialbidraget skulle vara viktigare än yttrandefriheten, det hade inte varit hållbart för mig ideologiskt, säger Nicholas Miles.

Piratpartiet är på många sätt ett enfrågeparti, men Nicholas Miles menar att informationspolitiken berör stora delar av politiken. De tänker inte låsa sig vid någon höger- eller vänsterpolitik, utan är beredda att samarbeta med alla de etablerade partierna. Gränsen går dock vid Sverigedemokraterna och främlingsfientliga partier, som för en politik som anses strida mot Piratpartiets värderingar vad gäller alla människors lika rätt.

– Vår informationspolitik går igenom alla delar av samhället, och därför kan vi tänka oss att samarbeta med alla som stödjer våra förslag. Budgetfrågor om hur det ska finansieras, om det ska ske via skatter eller privata medel, lägger vi oss inte i.

Trots att han är relativt oerfaren i politiska sammanhang är Nicholas Miles vältalig och eftertänksam, och han verkar dessutom vara mer positiv mot medier än några av hans äldre kollegor. Han är en aktiv debattör på olika nätforum, bland annat Newsmill och bloggen Then piratska argus, där ett av hans senaste inlägg diskuterade piratpartiets retorik. När han föreslog att lägga ett genusperspektiv på hur partiet försöker locka till sig väljare fick han flera bitska kommentarer. En person skrev ”[jag] är Pirat [sic] men jag är absolut inte ‘feminist’. Själva ordet får det att vända sig i magen på mig! Jag är för allas lika värde och allas rätt till likabehandling – där har begreppet ’feminism’ ingen som helst plats!”.

Piratpartiet uppfattas fortfarande ibland som ett grabbigt datanördsparti, hur ska ni kunna ändra på det och tilltala fler kvinnor?

– Genusdebatten brukar alltid väcka känslor. Jag tycker inte man ska provocera i onödan men vara tydlig med vad man tycker. Det finns skillnader mellan män och kvinnor som inte borde finnas och där tror jag att Piratpartiets politik kan verka för att ta bort dem. Raka och platta infomationsflöden gynnar marginaliserade grupper.

– Nu kan vem som helst starta en blogg. Oberoende om man är svensk eller invandrare, man eller kvinna. Eller oberoende av vilken sexuell läggning man har eller vilken religion man har.