Det är en ovan situation, berättar Alice B. Hon är inte van vid att bli intervjuad. Men fortsätter hennes karriär som den har börjat lär hon bli van vid journalister. Hennes lista över spelningar börjar bli lång och i helgen ska hon spela på Lesbisk Festival här i Göteborg och senare i sommar spelar hon på Pride för andra gången.

Men hon känner sig fortfarande nervös när hon ska spela ute, säger hon och skrattar till.

– Men när jag väl står på scen släpper det. Då känns det som den bästa platsen i världen.

Just nu håller hon på att lägga sista handen vid sitt debutalbum. Skivan är inspelad i en kompis studio och i fokus står hon och gitarren, även om producenten Håkan Glänte spelar piano på några låtar.

Själva låtskrivandet går ganska fort. Hon berättar att texterna oftast kommer av sig själva medan musiken kan ta längre tid. Melodier är svårt, tycker hon.

– Det känns som om jag redan har använt alla.

Att sjunga på svenska är ett medvetet val. Hon berättar att hon skrev på engelska tidigare men att det känns bättre på svenska

– Jag fattar inte varför så många vill sjunga på engelska, men det är ju en utmaning med svenska. Det är lätt att det blir pretto. Men det känns mer äkta så, mer naket.

Men hon undviker att spela det som är mest personligt. Hon berättar med ett litet leende att det har hänt att hon har börjat gråta medan hon har spelat en låt.

I början var Alice väldigt missnöjd med sin musik och det var en utmaning att våga spela den för andra.

– Den första låten jag skrev döpte jag till Skit, säger hon med ett skratt. Nu har jag vant mig vid mina egna låtar, men det har tagit lite tid.

Numera är Alice dock säkrare i sitt låtskrivande och vet vad hon vill förmedla. Att vara en tjej som sjunger utifrån ett hbt-perspektiv tycker hon känns väldigt betydelsefullt och hon menar att det behövs fler kvinnliga musiker som gör det.

– Det känns som att jag gör något viktigt, en hbt-tjej som gör musik. Jag har inte som mål att bli talesperson för hbt-frågor, men det märks ändå i texterna, som att jag skriver ”hon” om kärlek.

Trots det tycker hon att det skulle vara spännande att även komma utanför hbt-scenen och spela för en annan publik. Musiken är inte låst vid hbt, som hon ser det.

– Låtarna handlar om det som finns på riktigt, vardagliga saker som kan vara jätteviktiga för en själv. Jag vill att låtarna ska betyda något, säger hon med eftertryck.

– Jag gör ärlig och nära musik, det är äkta vara. Låtarna handlar om det som verkligen finns, både lycka och olycka och gråzonerna mellan.