Tommy Fredrikson, 57, håller upp ett fat mot fönstret i matsalen. Svarta mönster är inbrända i den krämfärgade keramiken.

– Rakubränning, förklarar han.

Han avtjänar ett längre straff för narkotikabrott. Samtidigt tillverkar han keramik för verksamheten Tjuvgods.se.

Verksamheten startades för ett år sedan av fyra före detta intagna, med syftet att erbjuda andra intagna en mer meningsfull sysselsättning i fängelset. Den består av en webbsida, där intagna kan marknadsföra och sälja hantverk som de har gjort under sin fritid i fängelset, till exempel handbroderat brevpapper, keramik och silversmycken. Sidan är även tänkt att fungera som en förmedling, dit människor kan skicka material som sedan slussas vidare till de intagna.

Tommy Fredrikson flyttade från Beatebergsanstalten för fem veckor sedan och sitter nu på behandlingshemmet Hatten i Älvsjö utanför Stockholm. Där ska han bo fram till i mars, då han friges. Han känner grundarna till Tjuvgods.se sedan tidigare, från livet innanför murarna.

– De visste att jag hade hållit på med keramik tidigare i livet och ringde och frågade om jag var intresserad av att tillverka och sälja mina saker genom deras verksamhet.

Han lät hämta sina drejskivor till fängelset, köpte lera och försökte lära de andra intagna att dreja. Av alla tjugofem som prövade var det sex, sju personer som fastnade för drejandet och blev riktigt duktiga.

Kriminalvårdens viktigaste mål är enligt riktlinjerna att minska antalet återfall i brott. Det gör man genom att erbjuda intagna olika sorters behandling, utbildning och sysselsättning. På så sätt vill man rusta dem för att bättre klara ett liv utan kriminalitet och narkotika.

Inom kriminalvården kallas den visionen Bättre ut. Men cirka hälften av alla som muckar från landets anstalter döms på nytt inom tre år, enligt Brottsförebyggande rådet. Opinionen i landet har svarat med att – ivrigt påhejade av media – ropa efter längre och hårdare straff, fler poliser och säkrare fängelser. Sedan en tid tillbaka pågår en förändring på svenska anstalter, intagna får inte träna på gym i samma utsträckning som tidigare och på tre ställen i landet börjar snart det nya superfängelset – som efter hård kritik blev tre nya säkerhetsavdelningar – att byggas.

Rolf Karlsson, 39, är en av grundarna bakom verksamheten Tjuvgods.se. Han menar att om kriminalvården inte vill att de intagna begår nya brott när de släpps ut så måste man få det laglydiga livet att framstå som attraktivt. 

– Vi vill bilda opinion mot kriminalvårdens sätt att tänka kring sysselsättningen för intagna på anstalt.

Den frustration som skapas i tristessen vid det löpande bandet leder till att många faller tillbaka i kriminaliteten. Tjuvgods.se vill istället visa intagna att det går att tjäna pengar på ett både hederligt och meningsfullt sätt, menar han. Intagna på landets anstalter har sysselsättningsplikt. Sysselsättningen som erbjuds är utbildning, behandling av till exempel alkohol- och narkotikaproblem och arbete. Jobben ingår i Kriminalvårdsverkets produktionsbolag, Krimprod, som säljer produkter och tjänster till företag och myndigheter. De intagna arbetar i små produktionsenheter med montering, sortering och packning av olika produkter.

Det är inte en särskilt stimulerande sysselsättning, enligt Rolf Karlsson. När han själv avtjänade ett tvåårigt fängelsestraff på anstalten Hällby i Kvicksund stod han vid löpande bandet i en verkstad. Han monterade gummisnoddar på en T-koppling, medan hans ena granne stoppade kopplingarna i plastpåsar och hans andra granne vägde dem.

– Det var ett otroligt frustrerande arbete. Först kände man sig värdelös för att man åkte in och sedan kände man sig värdelös för att man stod och gjorde ett idiotjobb, som inte skulle leda någonstans. Det gick rykten om att T-kopplingarna rullades in i rummet bredvid, där ett annat gäng intagna var tvungna att plocka isär dem. Det var inte sant, men tristessen födde en sådan ilska, menar han.

Snittlönen för intagna låg 2005 på runt tio kronor i timmen, pengar som knappt räcker till cigaretter och än mindre går att spara till utskrivningen, enligt Rolf Karlsson. Dessutom råder det i dag arbetsbrist på landets anstalter, vilket leder till att många inte gör något alls under vissa tider.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, menar att sysselsättningen fungerar olika för olika grupper av människor. Behandlingsprogram fungerar bevisligen för till exempel rattfyllerister och sexualbrottsdömda, och utbildning är en mycket väsentlig del i vården av många intagna.

– Men när det gäller arbete är det väldigt primitiva arbetsuppgifter som erbjuds. De erfarenheter man får är inte användbara för senare bruk. Jobben som finns är alltså varken särskilt stimulerande eller yrkesförberedande. Det gör att många intagna befinner sig i en väldigt destruktiv situation, menar han. Det gör det svårt även för kriminalvården, eftersom det blir mer bråk på fängelserna när sysselsättningen inte fungerar. Han tror att det är svårt att ordna en bättre sysselsättning, särskilt när så många sitter i slutna anstalter. Det kräver mer resurser och mer personal.

– Under de senaste åren har man inom kriminalvården valt att prioritera säkerheten före allt annat, och då har dessa saker fått stå tillbaka.

Men just säkerhetsproblematiken har också lett till att Kriminalvårdsverket nu tittar på hur man kan öka sysselsättningsgraden i fängelserna. Under 2004 skedde flera spektakulära fritagningsförsök och man kom fram till att den viktigaste orsaken till oroligheterna var att de intagna hade för lite att sysselsätta sig med på dagarna. Kriminalvårdsverkets generaldirektör Lars Nylén initierade då ett projekt för ökad sysselsättning, som kom igång i januari i år.

– Syftet är att utöka produktionen inom Krimprod. Dels vill vi i större utsträckning göra produkter som vi själva använder inom kriminalvården, till exempel möbler och klädskåp, och dels vill vi utveckla samarbetet med olika företag, säger Bertil Grönberg, projektledare för utredningen.

Han menar att arbetsuppgifterna kommer att bli mindre monotona, men att fokus på massproduktion finns kvar.

– Vi kommer att diskutera klientnyttan i alla jobb, tillsammans med nyttan för våra samarbetspartners. Det viktigaste med projektet är att skapa en ökad sysselsättning.

Bertil Grönberg betonar att det också finns möjlighet att arbeta med mindre löpandebandbetonade sysslor, men bara på ett fåtal av landets 57 anstalter. Rolf Karlsson på Tjuvgods.se vill inte i första hand konkurrera med Krimprod, men menar att det måste skapas mer stimulerande sysselsättningar, både när det gäller jobb och fritid.

– Tillsammans med kriminalvården vill vi försöka hitta samarbetsformer som kan lirka sig förbi det traditionella systemet, och som kan erbjuda alternativ till de fångar som vill göra något annat under den tid de sitter inne.

En av visionerna är att de intagna på något sätt ska vilja fortsätta med sitt hantverk när de kommer ut.

– De första 24 timmarna efter att man muckat är de mest kritiska. Om de intagna har kontakt med oss innan, kan vi hjälpa dem att ta ett steg i rätt riktning. Om de hittar något som de brinner för är chansen mycket större att de klarar av att komma ur drogmissbruk och kriminalitet.

Själv har han varit kriminell sedan 12-årsåldern och missbrukare nästan lika länge. Han har suttit inne ett antal gånger, för att ha smugglat in narkotika från Europa.

– Jag försåg halva Stockholm med knark. När jag åkte i fängelse skapade jag bara nya kontakter för knarkhandeln. Det cirkulerar minst lika mycket knark innanför murarna som utanför, även på behandlingsavdelningarna.

Vändpunkten kom efter två långa fängelsestraff. Han träffade en fängelsepräst och började fundera över livet, över om det var värt att åka in och ut ur anstalterna för att kunna leva ett liv med droger och brott. Efter ännu ett återfall och ett tvåårigt straff på Österåker tog han beslutet att aldrig mer ens se åt en drog eller åt alkohol. I dag är han drogfri sedan ett och ett halvt år tillbaka.

– Men för mig var det kriminaliteten som var den största drogen och som gav de bästa kickarna, inte narkotikan. Jag går inte ens mot röd gubbe nu för tiden, för att inte falla tillbaka i ett kriminellt beteende.

Genom sina erfarenheter från det kriminella livet på gatan och arbetet i olika organisationer, till exempel IOGT-NTO, har han ett stort kontaktnät att använda sig av när han sprider information om verksamheten.

– Jag har kontakter från parksofforna utanför ända in till politikerna i riksdagen. Kunderna har ännu inte strömmat till. Visst har saker blivit sålda, men det går trögt.

Rolf Karlsson och de andra vill utveckla verksamheten ytterligare. De ska bland annat försöka skaffa sig en större lokal, där frigivna fångar ska kunna hålla till och fortsätta med sitt hantverk, som ett slags dagverksamhet. Dessutom måste de skaffa fler lokaler att sälja produkterna i.

– Det räcker inte med internet. Kunder vill kunna känna på skålarna eller örhängena som de köper. Även hemsidan ska bli bättre, mer som ett forum, med egen blogg och kanske rekryteringsverksamhet. Förmedlingen av material är också en viktig del.

I morgon, söndag, håller Tjuvgods.se ett möte i lokalen i Stockholm, där man ska diskutera idéer inför framtiden.

Tommy Fredrikson blickar ut genom matsalens fönster på behandlingshemmet i Älvsjö. I mars väntar ett helt nytt liv på honom, med jobb, drogfrihet och – förhoppningsvis – keramiktillverkning.

– Krukmakeriet har hjälpt mig att värdesätta små saker i livet. Nu har jag bestämt mig för att aldrig mer sitta i fängelse. Trettio år har jag knarkat bort, men det ska jag ta igen.

Under de fem veckorna på behandlingshemmet har han inte kunnat dreja alls, men längtar efter att kunna börja igen. Sedan några dagar tillbaka får han lämna hemmet på eftermiddagarna och göra vad han vill. Nu ska han börja leta efter en lokal att hålla till i.

– Jag har hört mig för hos andra krukmakare om möjligheten att hyra in mig, men jag har inte fått något svar än.