Snart kommer en båt med ekologisk bomulls-tråd till Bangladesh. Då startar ett av Joy Rahmans projekt. Hans projekt är att göra kläder i ekologisk bomull. Kläderna ska säljas senare. Kläderna är rättvise-märkta. Det betyder bland annat att arbetarna får en lön de kan leva på. Arbetarna får också vara med i fackförbund och inga barn arbetar.
Joy Rahman blev fri från fängelset år 2002. Då hade han suttit i fängelset i åtta år. Varför? Han var oskyldigt dömd för mord. Många säger att han blev dömd för mord för att han inte är född i Sverige. Han fick tio miljoner i skadestånd från staten. Han har använt pengarna till projekt. Projekten ska hjälpa människor i Bangladesh. Bangladesh är hans hemland.
- Jag åkte till Bangladesh två månader efter att jag kommit ut ur fängelset. Då såg jag hur fattiga människor var. Arbetarna var som slavar i de stora fabrikerna, säger han.
Joy Rahman visste för många år sedan att han vill arbeta mot fattigdomen i världen. Det visste han för trettio år sedan. Det var innan han kom till Sverige. Då arbetade Joy Rahman för Röda Korset. Han arbetade som volontär. Han tycker att det är viktigast att barn får det bättre. Han har sett en mamma sälja sitt barn för att få pengar.
- Då tänkte jag: Om jag någonsin kan ska jag göra att ingen mamma behöver sälja sitt barn. När jag fick skadeståndet kunde jag göra något. Men tyvärr fick jag därför inte vara med när mina egna barn växte upp, säger han.
Joy Rahman föddes i staden Jopalgang i Bangladesh. Där började han arbeta för att människor skulle få det bättre. Han började med att bygga en vårdcentral år 2002. Många har fått hjälp av vårdcentralen. Sedan började Joy Rahman ge mikrolån till kvinnorna i staden. Mikrolån är lån med mycket låga räntor. 5 000 kvinnor har fått mikrolån.
- De fattigaste i Bangladesh är kvinnor. Många kvinnor tigger eller är prostituerade. De har nästan inte råd att köpa mat till sig själva eller till sina barn, säger han.
Joy Rahman anställde två lärare också. Med hjälp av lärarna och mikrolånen kunde kvinnor börja sälja handarbeten. De kunde också köpa mat och betala så barnen kunde gå i skolan. Han tog ränta för lånen. För räntorna betalde han lokaler och material. Han har också startat en liten fabrik. I fabriken syr man kläder på maskiner.
Det är skadeståndet som har gjort att Joy Rahman har kunnat göra projekten. Nu är pengarna till projekten snart slut. Pengarna som finns kvar ska hans familj få. Han har lovat att de ska få fem miljoner. Joy Rahman tänker att projekten ska klara sig själva.
Projekten ska tjäna egna pengar som kan betala vad projektet kostar. Men försäljningen av ekologiska och rättvise-märkta kläder har inte startat på riktigt än. Skadeståndet betalar det än.
- Jag hade högar av kläder. De var mycket fina och handsydda. Men jag visste inte hur jag skulle sälja dem, säger han.
Då bad han om hjälp. Han satte in en annons i tidningen Dagens Nyheter. Han bad om hjälp i ett tv-program. Efter det fick han hjälp. En person svarade som visste hur man gör för att sälja ekologiska kläder. Nu ska kläderna bli både rättvisa och ekologiska. Joy Rahman ska åka ner till Bangladesh i sommar. Då ska han börja på riktigt med projektet. Han ska börja sälja kläderna då.
- När vi får kläderna sålda ska vi betala ännu mer rättvisa löner, säger han.
Från början ska kläderna säljas på internet. Men han vill att kläderna också ska säljas i affärer. Nu gör man kläder till barn och säljer dem. Men går det bra ska man göra kläder till vuxna och sälja dem också.
- Det är viktigast att barn får kläder som inte har kemiska ämnen. I ekologiska kläder finns inga kemiska ämnen, säger han.
Joy Rahman är glad över att han kan hjälpa andra. Det kan han för att han fick skadestånd. Men han är arg för att han satt i fängelse. Han har förlorat många år. De åren kan han inte få tillbaka. Han tycker inte att det är lätt att sluta vara arg.
- Men jag försöker glömma att jag är arg. Jag kan inte vara arg. Då kommer jag inte klara att arbeta med projektet att hjälpa andra människor. Just nu är det viktigast. Först vill jag göra det jag ska i Jopalgang. Jag vill till exempel bygga en skola. Sedan vill jag göra saker i hela Bangladesh, säger han.