De så kallade resevärdarna ersattes i december av ledsagare som löpande visat sig oförmögna till att utföra jobbet.

– De saknar helt enkelt utbildning och kan varken läsa tidtabeller eller hitta till rätt perrong i tid. Värst är det väl när det brister i själva ledsagningen och de glömmer att berätta om hinder i vägen vilket har lett till att människor snubblar, säger han.

Jessica Norström, driftschef vid Riksfärdtjänsten i Sverige AB, beklagar att servicen fungerar dåligt i Uppsala. Hon menar att företaget inte har haft ansvaret för verksamheten så länge eftersom starten skedde i samband med att EU-direktiven trädde i kraft och att det tagit en stund att få grepp om läget men att man nu försöker vända situationen.

– Vi är medvetna om att det har funnits ett problem i Uppsala. Vi håller just nu på att anställa nya ledsagare för att förbättra servicen. Vi rekryterar för att byta ut och fylla på de ledsagare vi har där.

Anställningskriterierna för potentiella ledsagare är enkla, enligt Jessica Norström ställer Riksfärdtjänsten bara upp ett enda krav: du ska tidigare vara ostraffad. Utbildningen som sedan de anställda genomgår handlar om ökade kunskaper i personligt bemötande och en viss orientering kring olika funktionsnedsättningar.

– Vi försöker hitta personer med en viss erfarenhet av funktionshinder, från vården exempelvis, men generellt så har våra ledsagare en rätt brokig bakgrund, sett till hela landet. Självklart ska vår service uppnå de kvalitetskriterier vi satt upp, annars åker vi ut. Vi tar på oss kritiken, det gynnar ju ingen att människor riskerar att ramla omkull.

Dessvärre är tillgängligstatusen i ett länsperspektiv minst lika bristfällig. På Lars Nords önskelista står bland annat så kallade hållplatsutrop ombord på lokalbussarna även utanför centrala delarna av Uppsala.

– Vi vet ju inte var vi är någonstans om vi inte har tillgång till utropen. Man skulle ju kunna tänka sig att vi ber chauffören att säga till men detta glömmer de ofta bort tyvärr.

UL:s trafikplanerare Peter Eklund, försvarar chaufförerna med att det nog är bättre om de koncentrerar sig på trafiken, men att självklart måste kollektivtrafiken tillgängliggöras.

– Ska vi ha kollektivtrafik så ska den vara fullständigt tillgänglig. Jag är övertygad om att vi måste ha ledsagning vid knytpunkterna. Vi håller på att bygga upp och utveckla tekniken med hållplatsutrop, säger han.

Sverige har förbundit sig att följa FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet. En av förutsättningarna för att detta ska kunna uppnås är att alla miljöer är tillgängliga och användbara för alla. Uppsala Fria har tidigare skrivit om bland annat Uppsala kommuns tillgänglighetsmål vad gäller kraven på så kallade enkelt avhjälpta hinder, föreskrifterna utfärdade av Boverket trädde i kraft 1 december 2003 med målsättningen att Sverige skulle vara tillgängligt 2010. Mål som trots lagstiftningen skjuts på framtiden. Och UL utgör inget undantag.

– Nej, vi klarar inte 2010. I den nya kollektivplanen har vi 2014 som nytt målår.

Kampen för rätten till tillgänglighet fortsätter. SRF har enligt Lars Nord gjort gemensam sak med flera organisationer i länet och kommer att marschera den 29 maj.

– Marschen för tillgänglighet genomförs för första gången i Uppsala.

– Vi har redan ett 100-tal anmäld deltagare från hela landet. Vi behöver föra upp frågan. Politiker verkar under andra villkor idag medan massmedierna sätter dagordningen. Det som inte uppmärksammas av massmedia blir inte politik.