Med skattesänkningar kommer all form av välstånd automatiskt. Åtminstone om du har ett jobb och inte är sjuk. Det budskapet har svenska folket fått höra och med det budskapet riktat till två tredjedelar av svenska folket hoppas de borgerliga vinna valet i år, trots alla nackdelar det innebär för den sista tredjedelen av befolkningen. Den svenska modellen med samförstånd i viktiga frågor lyser dock med sin frånvaro och har så gjort sedan borgarna vann valet.

Under året fram till valet kommer vi att se mer av både rött och grönt i media än vad vi har gjort tidigare under mandatperioden, det är helt säkert. Men merparten av tidningar och tv-kanaler har ju ett betydligt större intresse av att föra fram borgerliga åsikter eftersom det ligger i linje med intressena hos deras ägare.

Den tid när ”vänstervridna” journalister hade greppet på tidningarnas redaktioner är sedan länge förbi. Under valrörelsen kommer helt visst alla partiers åsikter att komma till tals, men under hela mellanvalsperioden jobbar opinionsinstituten för högtryck och har bestämt opinionsbildningen långt innan valrörelsen tar sin början. Det kommersialiserade realpolitiska Sverige har tagit ett bestämt grepp om folks åsikter på ett sätt som kommer att vara svårt att förändra. Detta gör det väldigt svårt för de mindre kapitalstarka rösterna att verkligen komma till tals och det här är ett dilemma för välfärdsstaten. Det hotar demokratin i längden och är helt säkert en tung anledning till att det finns ett politikerförakt. Vi håller snabbt på att få ett samhälle där man måste ha pengar för att kunna påverka och borgarna sitter bara och tittar på och ler.

Det spelar ingen roll om du bygger din stuga på en kulle med fin utsikt åt alla håll. Kommer det någon med betydligt större resurser och bygger femton skyskrapor runt din stuga så ser du likt förbaskat ingenting av utsikten. Så fungerar media idag. Det krävs stora ekonomiska resurser för att höras och synas. Du har ett par väldigt stora, bullriga och resursstarka medier att tävla med, och det är definitivt inte folket de företräder. Deras aktieägare är inte intresserade av samhällets bästa på något sätt.

Det som är bäst för hela folket får oftast stryka på foten för lösningar som gynnar två tredjedelar av befolkningen för att det räcker med att tillfredsställa dessa med sina vallöften. Fredrik Reinfeldt har under mandatperioden flera gånger gått ut och bemött kritik med att ”Vi har fått svenska folkets förtroende för vår politik”.

Få se nu, drygt 80 procent av befolkningen röstade och drygt hälften av dessa röstade på borgarna. Det innebär att inte ens hälften av befolkningen röstade med Fredrik och hans anhang. Så mycket för det förtroendet.

De stora medieföretagen har med sitt utbudsövertag greppet om åsiktsbildningen på ett sätt som likriktar medierna på ett nästan skrämmande sätt. Genom långsiktig bearbetning har vi till exempel fått en syn på att trängselskatter enbart är av ondo och inget som vi, de två tredjedelarna, vill ha, för vi åker bara kollektivt om vi verkligen måste. Vi behöver inte sätta till mer pengar till den kommunala skolan, för två-tredjedelsbarnen går i friskolor och de klarar sig ändå. Dessutom klarar man sig undan att satsa mer pengar på vården för att privata vårdförsäkringar snart är så vanliga att det inte är så viktigt heller.

Det pågår en långsiktig ideologisk påverkan som nästan obevekligt påverkar folks värderingar i en borgerlig riktning. Alternativen når inte längre fram. Att det finns stora fördelar för klimatet med trängselskatter och en kraftigt utbyggd kollektivtrafik och att det faktiskt finns lösningar som inte kommer att göra det omöjligt för vanligt folk att ställa undan bilen. Att det finns många fördelar med ett undervisningssystem där alla skolor är likvärdiga utan att vara likriktade och blandar barn från hela samhället. När jag var liten gick alla i den grundskola som låg närmast och utskiljandet efter social klass började på allvar på gymnasiet. I dag har barnen själva inte en chans att få möta alla sorters barn i sin skolgång. Mamma och pappa har redan innan de ens börjar valt skolgång åt dem efter plånbok och ideologisk grund och därmed också valt bort vilka andra barn som de ska få inspiration av/konfronteras med/få stå ut med. Stryk det som ej önskas.

Vi sitter nästan alla i Sverige och skakar på huvudet åt Berlusconis mediedemokrati i Italien och kritiserar att man inte kan bli president i USA utan att ha en väldigt stor plånbok.

Men sanningen är att vi är i rask takt på väg åt samma håll här och den borgerliga sidan är inte speciellt intresserad av att diskutera frågan. Samförstånd är ett ord som inte existerar annat än internt inom den borgerliga alliansen. I en ohelig allians med de kommersiella medierna i Sverige sprider de sina värderingar med en kraft som ingen kan mäta sig med. Utan att blinka vidmakthåller man ett mediesystem där stora delar av åsikterna inte kommer till tals utan förtigs och därmed glöms bort. ”Syns du inte så finns du inte” är ett känt faktum i medievärlden. Den svenska modellen med presstöd och public service synas mer och mer våldsamt i sömmarna och en fri och öppen debatt naggas alltmer i kanterna. Arenorna ”där det verkligen händer” och dit folk verkligen lockas blir allt mer oåtkomliga för annat än kommersiella intressen. Kom sen inte och säg att ideologierna är döda.