I Kållered, utanför Göteborg, har Migrationsverket 50 förvarsplatser där människor är inlåsta i väntan på avvisning. Det är ett av de förvar som JO nu ska granska. Enligt Lina Forzelius, som handlägger granskningen, har inte JO – och så vitt hon vet ingen annan svensk myndighet – granskat förvaren på 15 år. Då gjorde JO senast ett informationsbesök.

Däremot har FN:s tortyrkommitté och Europarådet gjort granskningar och bland annat påtalat att det är problematiskt att Sverige inte har någon maxtid för hur länge en person får vara förvarstagen.
FN:s tortyrkommitté är också kritiska till att asylsökande som innebär en fara för sig själva sätts i häkte och kommittén uppmanar Sverige att alltid använda andra lösningar än förvar i första hand. Det är punkter som JO kommer att titta på.
Såväl Röda Korset som Amnesty välkomnar JO:s initiativ och båda organisationerna har flera punkter som de anser bör granskas.

– Ett problem är att de som är självmordsbenägna placeras på häkte, det gör deras situation ännu svårare. Istället borde de vara på sjukhus, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare hos Amnesty.

Ett annat problem med häktesplaceringarna är att beslutet inte alltid omprövas. Till exempel om någon placerats i häkte på grund av att personen är våldsam, så kan häktesbeslutet hävas om personen slutar vara våldsam.

– Men om beslutet inte omprövas så kan den förvarstagne tvingas sitta
häktesplacerad i flera veckor, säger Lina Forzelius.

Migrationsverkets verksamhets-chef för mottagning och förvar, Caroline Henjered, säger att hon tycker att det är bra att JO har tillsatt en granskning.

– Vi har ingenting som vi vill gömma undan, om det kommer fram några kritiska punkter ska vi självklart se över dem, säger hon.

Ett annat område som kommer att undersökas är hur långa perioder som personer hålls i förvar. Under 2009 var personer förvarstagna i Kållered i upp till 397 dagar.

– Det är alldeles för länge, säger Ewa Hagberg, chef för Röda Korsets avdelning för folkrätt och flyktingar. Tiderna måste vara så korta som möjligt, 14 dagar med kontinuerlig omprövning.

Ewa Hagberg menar också att Sverige borde jobba mer med att ge stöd till dem som ska avvisas, istället för att låsa in dem.

– Många är i psykisk obalans, och många har trauman från flykten och från asylprocessen. Då är det viktigt att stödja den återvändande och möjliggöra ett så humant och värdigt återvändande som möjligt, säger Ewa Hagberg. Om vi skickar tillbaka personer i dålig psykisk status blir det ännu svårare att reintegreras i hemlandet.

Psykosocialt stöd är därför något som borde utvecklas, enligt Hagberg, och Forzelius berättar att JO kommer att granska tillgången till hälso- och sjukvård eftersom de har fått höra att det inte finns psykologhjälp att få.

Något som JO initialit inte kommer att granska är om förvarstagna får ett
offentligt biträde, vilket man har rätt till efter 72 timmar. Forzelius säger att de advokater de pratat med säger att rättigheten följs, men enligt Amnesty gäller det inte alltid personer som överförs till annat EU-land enligt Dublinförordningen.

– Migrationsverkets tolkning är att de inte har rätt till offentligt biträde och vi i Amnesty delar inte den tolkningen och välkomnar därför om JO även tittar på detta, säger Elisabeth Löfgren.

Resultaten av JO:s granskning är klara i slutet av 2010 och Amnesty hoppas att det kommer leda till förändringar.

– Vi hoppas att man kommer att sätta människor i förvar i mindre utsträckning, så att det inte blir så slentrianmässigt, säger Elisabeth Löfgren. Det finns andra lösningar än förvar, till exempel anmälningsplikt. Förvaret är en allvarlig inskränkning i en persons integritet.

JO kommer att besöka förvaret i Kållered under maj/juni 2010.