Hädelse och kränkning – enligt 1964 års modell
De tre stora världsreligionerna har i omgångar utsatts för kritik som har uppfattats som kränkande av religionens utövare. Nu när Muhammedteckningar, rondellhundar och Jihad Jane är på tapeten kan det vara intressant att blicka 46 år bakåt, då ett bokkrig av sällan skådat slag utbröt i vårt grannland.
Året var 1964 och den finske författaren Hannu Salama kom ut med boken Juhannustanssit (Midsommardansen). Den innehöll skildringar av unga som drack stora mängder alkohol, hade utomäktenskapligt sex, svor och pratade illa om gud.
Det var att överskrida den tidens gränser. En ärkebiskop uttalade sig och menade att boken sårade de kristnas känslor. Ett tjugotal moderata riksdagsledamöter lyfte upp frågan om bokens hädande av gud och sårande av sexualmoralen. Stora grupper kristna krävde att justitiekanslern skulle vidta åtgärder.
Det blev rättegång och man krävde fyra års fängelse för denne hädare. Hannu Salama tröttnade och erkände utan omsvep i rätten att han ”ville håna medborgarnas uppfattning om gud och deras religiösa känslor, såra kyrkan och prästerskapet och ifrågasätta kristna värden”. Han dömdes till tre månaders villkorlig dom och 30000 mark i böter. Efter en tid benådade dock president Urho Kekkonen författaren och ingen av de kristna ville kännas vid att ha startat processen.
Man kan stillsamt undra om inte Salama-processen i slutändan hade en friskt ventilerande effekt på den då tämligen unkna finska kristenheten.
Verksam i Sverige sedan 1969 som kompositör, musiker, regissör och kulturdebattör.
