Det är kul att Katalin i förhållandevis lilla Uppsala säsong
efter säsong kan stoltsera med ett imponerande utbud av nationella såväl som
internationella musiker. Även om det var ett tag sedan som Rickie Lee Jones stod
i det allra starkast skinande rampljuset så har hon efter storhetstiden i
början av 80-talet hela tiden släppt skivor och varit aktiv, med undantag för
några år av skrivkramp under 90-talet.

Den aktuella turnén uppmärksammar
att hon varit verksam musiker i nära nog tre decennier, och även om hon har
utmärkta albumet Balm in Gilead, släppt i slutet av förra året, i bagaget så
bjuder låtlistan för kvällen på både gammalt och nytt. Redan som andraspår
spelar Jones och hennes två medmusiker Satellites från Walter Becker-producerade Flying Cowboys. Originalinspelningens
genomarrangerade känsla ersätts här av trioformatets mer avskalade sound.

Samtliga på scen sjunger också bra stämmor, dock alldeles för få
gånger under kvällen. Med det sagt ger spelningen ett överlag övertygande,
men stundtals något skakigt intryck. Framför allt trummisen får kontinuerligt
instruktioner av kvällens huvudperson och verkar också aningens osäker på delar
av låtmaterialet.

Efter lite instrumentbyten sätter sig Rickie Lee Jones själv
bakom batteriet och spelar och sjunger Traffic-covern Low Spark Of
High Heeled Boys på ett lagom skevt vis.
Elbasisten spelar med stråke för att få det där riktigt mullrande ljudet, och
när Jones hänger på sig elgitarren och vrider choruset till max så funkar det
riktigt bra.

Allra bäst blir det dock när Jones ensam med akustisk gitarr
framför vackra Bonfires från senaste skivan för en knäpptyst och trollbunden
publik. Då märker man att kompet var en aning överflödigt.