Bara nu den förbättrade luften håller sig i zonen och i rutorna. Eller kanske ska den hoppa ut och beblanda sig med den oförbättrade luften och därmed spä ut dess partiklar och avgaser? Jag har nog missförstått hur det är tänkt. Kommunen har naturligtvis luftexperter som håller de olika luftkvaliteterna i sär.

I den ännu oförbättrade luften går nu unga föräldrar påpromenad med barnvagnen i exakt höjd med avgasrören, utan att bekymra sig om luftrören. Ja vad ska dom göra annat än att med all kraft förtränga vetskapen om att Östra Ågatan har visat värre mätresultat för partiklar och avgaser än Hornsgatan i Stockholm, värstingen där.

Härär det många frågor som tränger sig på. Inte bara om hur man begränsar olika luftsorters rörlighet, utan ocksåhur man gör med förarna av tyngre fordon. Ska dom ha gasboja om pedalfoten som håller dem kvar i zonen? Vilka områdenärdet som ska bli miljözon?

Detta borde kungöras med det snaraste, samtidigt som det ges klarhet i vilka zonen är till för, fordonen eller de boende.

Denna tidning har intervjuat Trafiksäkerhetsrådet som satsar på att i första hand programmera om människan. Man börjar med barnen och låter föräldrarna ta den största pedagogiska insatsen. De får lov att följa barnen och ge dem ”insikt och förståelse” för trafiken.

Om skolvägen säger Trafiksäkerhetsrådet att det kan vara bra att välja en något längre och säkrare väg, en indikation på att Rådet knappast gått till skolan i sin barndom, utan skjutsats. Gående barn väljer inte gärna en längre och säkrare väg. Inte på morgonen. Tro mig! Hem från skolan kan man däremot ta mycket längre vägar, inte nödvändigtvis säkrare.

Att programmera om hopprepshoppande, fotbollsspelande, drömmande, infallsrika varelser till permanenta trafiksäkerhetsplanerare är kanhända en vansklig uppgift. Och tänk om det lyckas...

Metoden med fem rutor per år med sänkt hastighet verkar mindre äventyrlig. Man kunde kanske rentav gåvidare och komplettera den med fem rutor per år, avsedda för dessa oberäkneliga varelser. Dit kunde man transportera alla barn samt pumpa in luft från Kronåsen och andra mindre nedsmutsade områden och fläkta ut över barnen. Förlåt, jag halkar in på områden som en icke luftvetenskapligt skolad skribent absolut inte behärskar.

Huvudsaken är att man ordnar såatt det uppväxande släktet både kan andas utan att få huvudvärkoch klara sig helskinnat genom stadens bilpopulation.

Det enda realistiska alternativet är ju att inte ta in bilarna i stan.

Kanske kunde Uppsala ha glädje av att kika lite påMontpellier? Vacker sydfransk industri- och universitetsstad. Universitetet är från 1100-talet, nu kompletterat med tre lite nyare högskolor, 250 000 invånare, det vill säga ungefär som Malmö. Belägen vid Fyrislik å, med en bilfri innerstad på 600 hektar.

Bilen ställer man på parkering utanför stan med köpcentrum och diverse service. Till stan tar man sig med tyst, turtät spårvagn på fem, tio minuter. Endast nyttobilar slipper in där på reglerade tider.

Urbi et orbi, Uppsala! Romarna kunde konsten att fatta sig kort. Urbi = för staden. Orbi = för världen. Bättre kan vi inte få till det.

Man får en del påköpet. Bara en sån sak som att det blir lättare att prata med de paraderande MC-gängen när degår . Och till fots slänger de nog inte glassplitter omkring sig heller. Det liksom inte klär en fotgängare.