Laura Chinchilla är redan historisk genom att vara den första kvinnan i Costa Rica som valts till president och den femte i raden av kvinnor som har röstats fram till presidentämbetet i Latinamerika. Violeta Chamorro i Nicaragua var den första år 1990.

Violeta Delgado, som är feminist och ledare inom den sociala rörelsen i Nicaragua, menar att både Chinchilla och Chamorro kom till makten under en krisperiod och representerar personer som kan bidra till en lösning.

– Men kriserna är olika. De representerar också olika svar på kriserna. Chamorro valdes i ett land i krig, och klädd i vitt representerade hon en beskyddande och försonande modersfigur som skulle vara i stånd att leda ett splittrat land. I fallet Chinchilla handlar det om att den globala ekonomiska krisen drabbade det relativt industrialiserade Costa Rica hårt och folket kunde i henne se en figur som symboliserar socialt ansvarstagande, ärlighet och transparens. Kvinnor uppfattas generellt som bättre administratörer, anser Delgado.

Kvinnors politiska deltagande i Latinamerika fick ett rejält uppsving under 1990-talet. Samtidigt förändrades även profilen hos de kvinnliga ledarna. Från att tidigare mestadels ha varit fruar, änkor eller allierade till framstående män, började 90-talets kvinnliga politiker nå makten på egna meriter.

Geidy de Mata är den första kvinnliga chefen för den 36-åriga statsvetenskapliga instititutionen vid San Carlos universitetet i Guatemala City, landets största och enda offentliga universitet. Hon menar att kvinnor har fått tillgång till den politiska maktstrukturen inte för att de är kvinnor utan för att det är resultatet av en process.

– Genom att ha ökat sina kunskaper och satsat har kvinnorna, framför allt inom de sociala rörelserna, utvecklat ett ledarskap som i sin tur har lett till utrymme i politiken, säger De Mata.

Geidy De Mata syftar på de demokratiseringsprocesser som har varit i omlopp i stora delar av Latinamerika sedan 1990-talet, och hon använder Chile, där Michelle Bachelet valdes till president 2006, som exempel.

– Vi har identifierat att utrotningen av fattigdomen och skapandet av arbetstillfällen har spelat en roll, vilket i sin tur blev möjligt tack vare ökad tillgång till utbildning, hälsa och sjukvård.

Genusforskaren Mala Htun vid New School University i New York skriver även hon i en studie om det ökade kvinnliga politiska deltagandet i Latinamerika under 90-talet att en av förklaringarna är just förbättrade sociala villkor, det vill säga högre medellivslängd, högre utbildningsgrad och fler kvinnor i arbetslivet. Dessutom menar Htun att en förändrad allmän attityd till kvinnligt ledarskap spelar in.

Walda Barrios, feminist, forskare och politiskt aktiv i Guatemala instämmer.

– Kvinnor i politiken har visat sig vara ärligare och mindre korrupta än sina manliga kollegor. De har helt enkelt en annan ledarstil, egenskaper som kan vara till nytta i länder som kännetecknas av utbredd korruption, säger Barrios.

En tredje förklaring är den demokratiseringsvåg som växte över Latinamerika under 90-talet och som gav upphov till att kvinnor organiserade sig i större skala. De politiska partierna såg styrkan i organiseringen och bjöd in kvinnor från de sociala rörelserna till att ta del av politiken.

Laura Chinchilla har dock svagt stöd bland kvinnorganisationer i det costarikanska civilsamhället. Hon tillhör det nu regerande högerpartiet och i sitt segertal lovade hon att fortsätta den sittande presidenten Óscar Arias linje att befrämja den fria marknaden, handeln och investeringarna.

Den socialkonservativa statsvetaren Chinchilla har tidigare varit justitie- och säkerhetsminister. Hon är emot homoäktenskap och abort. Landets feminister sluter inte upp bakom den nya presidenten. Bland annat riktas kritik på informationsbyrån Latinamerika i rörelse mot Chinchillas konservativa syn på kvinnan som mamma och vårdare av familjen. Chinchilla har lagt ett förslag att lägga ner det nationella kvinnoinstitutet för att istället bilda ett familjeministerium.

Chinchilla själv anser sig tala för kvinnorna. I ett uttalande i samband med ett regionalt möte nyligen sade hon att fattigdomen i Latinamerika har en kvinnas ansikte.

Så frågan är om en kvinna eller man på presidentposten spelar roll för framsteg när det gäller kvinnors rättigheter.

Enligt Mala Htuns studie har ett ökat kvinnligt deltagande i politiken visat sig gå hand i hand med lagförslag och initiativ till en politik för att förbättra kvinnors ekonomiska och sociala villkor.

Geidy De Mata anser att politik handlar om att styra ett land utifrån ideologi och visioner om hur man vill se ett framtida samhälle, inte kön.

Walda Barrios menar dock att det i vissa fall finns anledning att lägga ideologin åt sidan.

– En kvinna på presidentposten förändrar bilden av och föreställningen om oss kvinnor i Latinamerika och bidrar på så sätt till att montera ner machismon. Det sker en förvandling av synen på kvinnan från hemmafru till president, säger hon.

De kvinnliga politikerna står dock inför utmaningen att konsolidera den politiska makt som de har nått och på så sätt skapa förutsättningar för att utöva ett mer långsiktigt inflytande.

– Kvinnliga presidenter innebär inte nödvändigtvis hållbara förändringar. De är symboler för ansvar, transparens och ärlighet, men de saknar än så länge en solid politisk plattform, säger Delgado.