– Migrationsverket är för optimistiska i sin rapport, säger Anna-Pia Beier, jurist hos Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar. Situationen har förbättras, men fortfarande fattas tillräckligt skydd för kvinnor.

Varje år kommer kvinnor till Sverige för att söka skydd under könsrelaterat våld. För att utreda situationen i bland annat norra Irak åkte Migrationsverket, Röda Korset och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar på en gemensam resa dit i april 2009. Det resulterade i två ganska olika rapporter. Migrationsverket ser positivt på utvecklingen, eftersom de irakiska myndigheterna vill agera mot brotten. Migrationsverket pekar på att antalet hedersmord minskade med 60 procent mellan 2007 och 2008. År 2008 mördades 117 kvinnor.

– Framsteg görs, mycket är på gång på ministernivå, men fortfarande är det lång väg kvar innan den förändrade synen får reellt genomslag på alla nivåer samhället, kommenterar juristen Anna-Pia Beier som var med på resan. På landsbygden är det traditionella regler som styr i stor utsträckning.

Lagen har ändrats och poliser i de större städerna utbildas i kvinnors rättigheter, men Anna-Pia Beier konstaterar att problem kvarstår eftersom varken poliser på landsbygden eller domarna har fått utbildning än. Inte heller finns det någon insyn i rättsprocessen.

– Såväl polis som domare i norra Irak rapporteras vara påverkade av traditionella värderingar vilket påverkar hur lagen tillämpas, menar Beier.

Varför utvisar Migrationsverket kvinnor som är rädda för könsrelaterad förföljelse till irakiska Kurdistan?

– Situationen har förbättrats i den kurdstyrda delen av Irak, säger Barbro Bolinder, verksamhetsexpert inom asylprövning. I övriga Irak kan man få strafflindring för hedersmord, men inte enligt kurdisk lag.

När det gäller asylärenden rörande kvinnor från norra Irak har praxis spretat. I vissa fall hänvisar man till den positiva utvecklingen och i andra till att kvinnan inte kommer att kunna skyddas.

För att få asyl i Sverige krävs det, enligt Barbro Bolinder, generellt att kvinnan kan visa att hon har försökt få skydd genom myndigheter eller organisationer i Kurdistan och att hon kan bevisa att hon inte har kunnat få sådant skydd.

Det finns sex statliga kvinnorjourer och tre som drivs av frivilligorganisationer i norra Irak, men Anna-Pia Beier säger att jourerna inte kan garantera kvinnornas säkerhet. Under resan fick de höra om boenden som attackerats och tvingats stänga och om att jourpersonal och jurister som hjälpt kvinnorna hotats till livet. Anna-Pia Beier ifrågasätter också att jourerna skulle vara en långsiktigt lösning.

– Visst, om man är omedelbart hotad och bor i en större stad så kan man få hjälp av polisen att komma till ett kvinnohus. Men vad händer sedan? Kvinnojourerna innebär fängelseliknande förhållanden och är inte tillräckligt säkra. Enda sättet att flytta därifrån är att försöka medla med familjen så att de går med på att kvinnan får gifta sig med någon.

Det går inte att få skyddad identitet och att bo ensam är inte ett alternativ eftersom kvinnan då riskerar att utsättas för trakasserier, övergrepp och våldtäkter. Vilket för vissa betyder att alternativen är att antingen bo på kvinnojour hela livet eller att gifta sig, vilket kvinnorna ofta inte vill och vilket är anledningen till att de hotas av sin familj.

Om det nu finns en risk för att dessa kvinnor utsätts för våld, varför tar ni inte det säkra före det osäkra och låter dem få asyl?

– Vi ska inte skicka tillbaka någon som riskerar hedersmord, det måste finnas ett rimligt skydd. Kommer vi däremot fram till att personen kan få skydd i landet går det inte att garantera att ingenting kommer att hända, det kan inte ens garanteras i Sverige.

Anna-Pia Beier anser att kvinnor som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld bör beviljas uppehållstillstånd i Sverige och inte skickas tillbaka till norra Irak.

I veckan som kommer planerar Rådgivningsbyrån att lyfta frågan huruvida Migrationsverket kommer att se över om praxis bör ändras under ett möte med Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson.