– Jag är här för att bostadspolitiken är värdelös, och för att jag vill se bildandet av en starkt förankrad dialog i området, säger Lucas Hassle, en av ockupanterna.

Det är nu tredje gången som det gamla behandlingshemmet i Kviberg ockuperas. Linda Nilsson, representant för Kampen om Göteborgs mediagrupp berättar att det 40 rum stora huset hade stått tomt i ett par år då den första ockupationen utfördes i december 2008. 

Ockupanten Lucas Hassle är kritisk till att det mest byggs bostadsrätter i området och att stora hus som hade kunnat användas till exempelvis aktivitetshus bara står tomma. 

-– Det behövs fler samlingsplatser i Göteborg där människor kan träffas utan att konsumera och som drivs utan vinstintressen, säger han.

Kampen om Göteborg kommer bara att ockupera fastigheten under en veckas tid. 

– Vi lämnar officiellt på söndag, och skulle någon stanna kvar så är det på eget bevåg, förklarar Jan Andersson. 

För honom handlar ockupationen till viss del om att på ett direkt sätt visa att det behövs fler mötesplatser i staden.

-– Jag hoppas att ockupationen ska leda till en diskussion och att folk inser vilka möjligheter som faktiskt finns, säger han.

Fastighetsägaren Higab har redan polisanmält ärendet, men ockupanten Jan Anderssons drömscenario för veckan vore att få till stånd en dialog med det kommunala bolaget om hur fastigheten skulle kunna brukas framöver. Han hoppas även att många människor kommer att ta del av det ockuperade husets aktivitetsprogram.

– Det kommer att vara film och modevisningar, innebandy och badminton, berättar han.

– Och olika workshops, exempelvis för grafitti, fyller Lucas Hassle i. 

Linda Nilsson i sin tur berättar att det även ska anordnas en mobilfilmstävling där ungdomar berättar om sin vardag i nordost. Tanken är att filmerna ska klippas ihop och läggas på Kampen om Göteborgs blogg.

 

Under ockupationens första dag enades ockupanterna om att de skulle köra på icke-våldsprincipen ifall en konfrontation med polisen skulle bli aktuell. Hitills är det dock inte något som oroar dem.

– Dialogpolisen har varit och noterat att vi är här, berättar Lucas. De kom utan vapen och i civila kläder, vilket kändes skönt.