Farligt politiskt spel i Libanon
Libanons senaste politiska kris förvärrades när den kristne högerpolitikern och industriministern Pierre Gemayel sköts ihjäl i Beirut på tisdagen. Varken den antisyriska och västorienterade regeringen, eller Hizbollah och dess allierade i oppositionen, tycks redo att kompromissa kring landets politiska framtid.
Pierre Gemayel var den sjätte i raden av antisyriska libanesiska politiker eller journalister som mördats sedan februari år 2005. Nyheten om mordet orsakade starka reaktioner från hans anhängare, samtidigt som den dödes far, den före detta presidenten Amin Gemayel, vädjade om lugn.
En ledartext i den libanesiske tidningen The Daily Star beskrev valet av måltavla som ett medvetet försök att provocera fram en våldsam reaktion genom att frammana 'spöken från det 15 år långa inbördeskriget'. Pierre Gemayels farfar grundade den fascistinspirerade Falangist-rörelsen som utgjorde den största kristna milisen under inbördeskriget mellan 1975 och 1990. Hans son Bashir utsågs till president under den israeliska invasionen 1982, men mördades kort därefter, vilket följdes av Falangisternas massaker på civila palestinier i flyktinglägren Sabra och Chatila.
Mordet på Pierre Gemayel kom samtidigt som Hizbollah och dess politiska allierade förberedde demonstrationer mot regeringen. Det politiska dödläget är akut sedan fem ministrar från shiamuslimska Hizbollah och Amal-rörelsen avgick för snart tre veckor sedan. Hizbollah, vars stöd stärkts efter dess motstånd mot sommarens israeliska invasion, kräver en större roll i regeringen och tillräckligt många ministrar för att ha vetorätt i viktiga beslut.
Regeringskoalitionen, som domineras av sunnimuslimska och kristna politiker, anklagar Syrien för att ha beordrat mordet på industriministern. Syftet är enligt dem att förlama regeringen och förhindra bildandet av en FN-stödd tribunal för att döma de ansvariga för mordet på den före detta premiärministern Rafiq Hariri (se faktaruta). I ett gemensamt uttalande med Pierre Gemayels Falangistparti manade regeringskoalitionen till ett fredligt svar på mordet, och skrev att 'vårt tålamod har tagit slut, och hela världen kommer att höra Libanons sanna röst under de kommande dagarna.'
Efter begravningen av Pierre Gemayel på torsdagmorgonen samlades tiotusentals regeringsanhängare i centrala Beirut och ropade slagord mot Syrien, Iran och Hizbollah.
Om Syrien eller Hizbollah verkligen ligger bakom mordet så har man dock gjort sig skyldig till en grov felberäkning, enligt Hilal Khashan, statsvetare på Amerikanska universitetet i Beirut. Han menar att det i själva verket är Hizbollah och dess allierade som har mest att förlora, inte minst för att de spänningar som mordet ger upphov till riskerar att splittra oppositionen.
En av måltavlorna för ilska har varit den kristna före detta generalen Michel Aoun. På grund av sin politiska allians med Hizbollah pressas han nu hårt av det egna kristna samfundet och anhängare av Pierre Gemayel. Under tisdagkvällen rapporterades att affischer föreställande Aoun revs ned och brändes i delar av Beirut.
Hilal Khashan tror att Hizbollah och resten av oppositionen nu kommer att ligga lågt ett tag.
- Det spända läget gör att demonstrationer just nu skulle kunna leda till våldsamma konfrontationer, säger han.
Under tiden ökar den politiska polariseringen i landet för varje dag. Regeringen och dess anhängare anklagar Iran, Syrien och Hizbollah för att förbereda en 'kupp'. Oppositionen anklagar i sin tur regeringen för att gå USA:s och Israels ärenden, och för att vilja monopolisera den politiska makten.
- Vi har nått ett läge där ingen av sidorna kan göra några eftergifter. De politiska aktörerna ägnar sig åt en farlig balansakt där alla försöker nå maximalt inflytande trots de höga insatserna, säger Hilal Khashan.
Han tror att konflikten kommer att eskalera de kommande veckorna, men avfärdar de värsta domedagsscenarierna.
- Jag tror inte på ett nytt inbördeskrig. Libanon är lika splittrat som det alltid har varit, men den interna splittringen har aldrig tidigare varit nog för att utlösa krig - för det krävs internationell inblandning.
USA och Storbritannien har hittills undvikit att öppet anklaga Syrien för mordet på Gemayel, som kom just när de diplomatiska relationerna mellan Syrien och den USA-uppbackade irakiska regeringen återupprättats. Många kommentatorer har därför frågat sig om västmakterna håller tyst i utbyte mot Syriens hjälp i Irak.
Bakgrund
Mordet på den före detta premiärministern Rafiq Hariri i februari 2005 följdes av massiva demonstrationer och internationella påtryckningar - ledda av Frankrike och USA - som tvingade Syrien att avbryta sin 15 år långa ockupation av Libanon.
Efter detta vann '14:e mars-rörelsen' - som tagit sitt namn efter dagen för den största antisyriska demonstrationen och för en västorienterad och marknadsliberal politik - en majoritet i parlamentsvalet.
Sedan sommarens israeliska bombningar, som lade den libanesiska ekonomin i spillror, har Hizbollah krävt en nationell samlingsregering som skulle ge rörelsen större inflytande.
Den antisyriska koalitionen kräver i sin tur att Hizbollah först ska avväpna sin milis.
Många av Hizbollahs anhängare ser detta som ett försök att omintetgöra den shiamuslimska befolkningens strävan efter ett politiskt inflytande som motsvarar dess andel av befolkningen.
Ingen tillförlitlig folkräkning har gjorts de senaste decennierna, men vissa bedömare anser att shiamuslimerna, som historiskt sett varit politiskt och ekonomiskt marginaliserade, kan utgöra mer än halva befolkningen.
