Replik Per Gahrton är en enveten och engagerad jägare. Den enda gång jag varit i luven på honom är just i frågan om jakt – och specifikt jakt på morkulla under häckningstid, vilket jag uppfattade som något ganska vedervärdigt. Då handlade det om EU:s fågeldirektiv, där jag som språkrör (MP) och Per som EU-parlamentariker kom till skilda slutsatser.

Det saken nu handlar om är vargjakt, där Per ivrigt och med pondus försvarar den tysta majoriteten av jägare, som, enligt Per, ska vara av bättre skrot och korn än de varghatare som hörs och syns. Den tysta majoriteten är dock väldigt tyst, må jag säga.

Per menar att det bästa är att låta speciella jägare – som ska utses av någon – få rätten att ta kål på de vargar som inte, av en eller annan anledning, anses ha rätten att existera. Vilket enligt en bedövande stor riksdagsmajoritet är alla utöver 210 djur. Det lär således bli ganska mycket pangpang i skogen även de nästkommande åren. Avlivningen ska verkställas av sugna i den stora jägarkåren, eller som Per förordar ett gäng utvalda jägare som kanske har lättare att sikta rätt. Problemet är väl att de speciellt utvalda väljs ut efter påtryckning av Jägareförbundet… Och det anser jag vara förkastligt. Detta förbund har alltför stort inflytande över svensk jakt, de har till och med fått vissa myndighetsuppgifter. Det är som att låta räven administrera hönsgården. Med viss – men bara viss – överdrift.

Per och jag kan vara överens om en sak: vargstammen bör vara större än i dag, den bör tillåtas växa och även skåningar bör få glädjen av att, som vi i Östergötland, kunna skåda varg. Men hur överens vi än är om detta så ställs vi inför det faktum att borgarna och socialdemokraterna utgör en bedövande majoritet i riksdagen, och därmed ska all varg utöver 210 stycken avlivas. Utifrån detta får både Per och jag förhålla oss än så länge.

Ett skäl till att avliva varg har varit att det funnits grav misstanke om genetiska skador. Det har varit just dessa vargar som skulle tas av daga, hette det. Så blev inte fallet, men målet nästa år är förstås detsamma. Hur ska det ske?

Det finns tre sätt: (1) genom massiva jägarinsatser, som Jägareförbundet vill, (2) genom att jägare, som möjligen i några fall kan vara forskare, försöker skjuta de misstänkta vargarna, eller (3) låta forskare avliva ungarna direkt efter födseln. Inget är trevligt. Allt är i detta fall motbjudande. Men ska man uppnå syftet så är det sistnämnda det minst plågsamma. Faktiskt.

Invändningen från jägarkåren är givetvis att då blir det inget pangpang i skogen, inga naturupplevelser för jägare… Å andra sidan blir det inga ungar som blir föräldralösa – vilket blev fallet under årets jakt – och man slipper skadeskjutningar.

Per Gahrton tillhör förvisso de mer insiktsfulla jägarna, inser vikten av att vargstammen tillåts växa och kan till och med tänka sig varg utanför husknuten i Skåne. Bra!

Men jag önskar att han kunde uppfatta glädjen av naturen lika stor med kamera i näven som med geväret. Till och med skånskt småvilt gör sig ganska bra på bild…