Den som besöker Berlin under någon av de kalla vintermånaderna kan lätt uppleva staden som grå, tråkig och blekfrusen. Perfekt då att en av världens största och viktigaste filmfestivaler går av stapeln i Berlin i februari varje år. Årets upplaga utgör den 60:e i ordningen och precis som filmfestivalerna i Venedig och Cannes har Berlinalen sin beskärda del av storfilmer och kända skådespelare.

I år är till exempel Roman Polanski och indieälsklingen Noam Baumbach med och tävlar med sina nya, stjärnfyllda alster The ghost writer respektive Greenberg. Invigningsfilm för hela festivalen och för huvudsektionen, där 20 filmer är med och tävlar om de åtrådda guld- och silverbjörnarna, är kinesiska Apart together av Wang Quan’an.

En av de filmer i denna sektion som säkert kommer att generera mycket snack i Berlin är den omtalade brittiske gatukonstnären Banksys Exit through the gift shop.

– Det är en film om en man som har försökt göra en film om mig, berättar Banksy i festivalens katalog.

Trots den stora uppmärksamhet som hans konst har fått har Banksy som bekant alltid försökt hålla sin identitet hemlig.

Vad gäller svenskt deltagande i Berlin får vi söka hittar vi i sektionen för ungdomsfilm Babak Najafis debutfilm Sebbe, som var med och tävlade på Göteborgs filmfestival. Och i kortfilmssektionen tävlar två svenska filmer: Ruben Östlunds Händelse vid bank, som visades före teaterföreställningen Gangs of Gothenburg på Backateatern i Göteborg i höstas, och Jonas Odells animerade Tussilago.

I motsats till Cannes filmfestival är inte Berlins uteslutande en intern angelägenhet för filmbransch och journalister, utan är även en av de största publika filmfestivalerna i världen, med omkring 270000 sålda biljetter.

Är man som besökare inte så intresserad av kändisar och större produktioner gäller det att kolla in sektionerna Forum och Panorama, där fokus ligger på oberoende filmare och konstnärliga experiment. Öppningsfilm i Panorama är till exempel den ryska filmen Veselchaki av Felix Mikhailov, där skildringen av en kabaré för transsexuella i Moskva visar upp bilden av ett allt mer homofobt ryskt samhälle.

Naturligtvis har festivalen under sina 60 år präglats av kalla kriget och att Berlin fram tills för 20 år sedan var en delad stad. Den första festivalen gick av stapeln 1951 under mottot ”Ett fönster mot den fria världen” och hade Alfred Hitchcocks Rebecca som öppningsfilm. Först 1974 var det möjligt för filmer producerade i Sovjetunionen att vara med och tävla i Berlin och året därpå visades för första gången en film producerad i Östtyskland.

Några av de mest intressanta filmerna som visats under festivalens historia är i år sammanställda i en retrospektiv av den tongivande amerikanske filmforskaren David Thompson. En ganska imponerande filmhistorisk odyssé, med allt från Jean-Luc Godards epokgörande Till sista andetaget och Antonionis Natten till modernare klassiker som Paul Thomas Andersons Magnolia.

Årets festival kommer även att märkas runt omkring i staden. Till exempel ska Brandenburger Tor i centrala Berlin kläs i en enorm biografridå gjord av gamla filmaffischer, dvd-skivor och annat filmrelaterat material.

Festivalen slår också ett slag för kvartersbiografen. Varje kväll rullas den röda mattan ut på en ny kvartersbiograf i sammanlagt tio av Berlins stadsdelar, från Zehlendorf i väst via Kreuzberg och Neukölln till Köpenick i det gamla Östberlin.

Just biografen som byggnad uppmärksammas också när festivalen ägnar en hel dag åt seminarier och föredrag av arkitekter, stadsplanerare och regissörer på temat ”biografens framtid”.

Elva dagar i Berlin med fokus på både ny och äldre film och på biografen som mötesplats i det urbana rummet, alltså.b