Viktor Zolotarjov har en annorlunda vän i en deprimerad kungspingvin som han räddat från stadens djurpark. Till yrket är Viktor författare och han brottas med ett storslaget romanprojekt när han får ett förslag från en tidning att börja skriva dödsrunor över kända personligheter. Det märkliga är att dessa personer är vid god hälsa och att arbetet med dödsrunor inte känns riktigt relevant. Snart börjar de en efter en går hädan och Viktor visar sig snart vara indragen i en härva av organiserad brottslighet och korruption på hög politisk nivå.
Andrej Kurkovs debutroman från 1996 är en roman som skildrar ett samhälle i upplösning och den känns onekligen aktuell när man ställer den mot dagens osäkra situation för de unga demokratierna i öst. I romanen tecknar Viktor exempelvis en runa av en känd journalist som senare blir mördad och det är svårt att inte dra paralleller till fallet med den nyligen mördade journalisten Anna Politkovskaya.
Styrkan i Kurkovs roman är skildringen av människornas utsatthet och deras sökande efter gemenskap och sammanhållning i ett kallt och cyniskt samhälle.
Den deppige Viktor har sin komiske följeslagare i den sjuke och den på många vis malplacerade pingvinen. Han får också en lite fyraårig flicka boende hos sig och tillsammans med barnflickan som han anställer bildar de en liten familj som mot alla odds lyckas hålla ihop. Situationen för en pingvin i Ukraina är inte perfekt på något sätt och trots att han piggas upp av kalla dopp i badkaret så måste något göras för att rädda honom undan en säker död. Långsamt går det upp för Viktor att pingvinens öde inte skiljer sig från hans eget och att han måste ta till drastiska åtgärder för att rädda sig själv.
Efter att ha läst den här lätt absurdistiska romanen förstår man att det inte är lätt att vara pingvin eller människa i dagens Ukraina.