Nu för tiden finns det till och med ett klubbombud i staden, som ska fungera som en länk mellan klubbägare och politiker och som underordnas stadens näringslivssenat, berättar den tyske musikskribenten Tobias Rapp i sin bok Lost and sound – Berlin Techno und der Easyjetset. Med bakgrund av den technoscen som började utvecklas på 1990-talet i Berlin försöker Rapp här att ge en bild av det område av klubbar som under 00-talet har utvecklats längs med floden Spree, på gränsen mellan stadsdelarna Kreuzberg och Friedrichshain. Han besöker klubbar som Watergate, Bar 25 och Berghain/Panorama bar och intervjuar klubb- och skivbolagsägare, dj:er och artister som Ricardo Villalobos.

Men framför allt fascineras Rapp av de unga, medvetna turisterna från Europa och andra världsdelar. De kommer i tusental för att dansa bort ett antal helgtimmar och har stenhård koll på vilken klubb de ska gå till, och vilka dj:er som spelar var och när. Lågprisflyget har enligt Rapp gjort att folk runt om i Europa kan se Berlin som ett klubbalternativ för helgen flera gånger per år, och varje helg utgör de en mycket stor andel av besökarna på de mest berömda klubbarna.

Fast tesen är förstås inte helt originell; för städer runt om i Europa som satsar på upprustade stadskärnor och evenemang är det förstås just weekendturisterna som utgör en central målgrupp. Och etableringen av lågprisflygbolagens linjer blir en central faktor för den lokala utvecklingen. Rapp utnämner vitsigt technoturisterna i Berlin till ”Easyjet” efter detta huvudsakliga transportmedel.

Men det finns moln på dessa technoturisters himmel. Längs Spree, ett än så länge relativt oexploaterat område, har både skivbolaget Universal och tv-kanalen MTV flyttat in i gamla fabrikslokaler, och en stor multisportarena invigdes i området förra året. De ambitiösa exploateringsplanerna som går under namnet MediaSpree har dock stött på patrull. Grupperingen Spree für alle, med en ganska brokig samling aktivister bestående av klubbesökare, vänsteraktivister och boende i Kreuzberg och Friedrichshain, lyckades sommaren 2008 få till en folkomröstning där en stor majoritet röstade emot planerna.

Frågan är vad som ska komma istället. Att detta område längs med floden upptas av ett antal klubbar med sociala koder, allmän hedonism och dörrvakter som särskiljer den ena gästen från den andra skapar knappast heller en stad för alla. Inte ens den vane besökaren är garanterad att komma förbi Berghains tuffa vakter vid nästa besök.

Här blir gentrifieringens krafter och dubbla konflikter tydliga. Å ena sidan exploateringsplaner som rider på rykten som skapats kring en stadsdel, å andra sidan både en ung subkultur och de människor som faktiskt bodde i en stad eller stadsdel innan den blev ett hett mål för den kreativa klassen. När någon hade satt upp en lapp från Spree für alle på dörren till Bar 25, var någon annan snabbt framme och gjorde tillägget ”Montag bis Freitag”.