Så här är det. Alla sammanfattar 00-talet, försöker bringa ordning i ett decennium som vi är allt för nära inpå för att nyktert kunna utvärdera. Själv tror jag inte på decennier, utan är övertygad om att det då är viktigare att till exempel prata om ett före och ett efter 9/11, ett före och efter FRA- och Ipred-lagen – terrorattacken som gjort världen mindre demokratisk och lagarna som förde oss steget närmare ett övervakningssamhälle, där privata företag inte bara kan, utan även uppmanas, att agera polis och initiera husrannsakan hos privatpersoner.

Men såhär nära 2010 är det alldeles för sent för att vara pessimistisk. För samtidigt som världen slöt sig har teknikutvecklingen inneburit en demokratisering av produktionsmedlen och ordentligt utmanat stormediernas monopol på agendasättandet. Och även om jag ibland känner mig översvämmad i hjärnan av all information så är jag lycklig att få leva i en tid där densamma verkligen vill vara fri.

Vi har gått från Napster till Spotify och Voddler. Forskning pekar på att fler musiker tjänar pengar i dag än för 15 år sedan. Och biobesöken slår rekord varje år. Så vad fan gnäller man om? Mina egna excesser i nedladdning och fildelning har bara inneburit att de få slantar jag har läggs på kultur eller teknik för att tillgodogöra mig kultur. Kultur i alla dess former är först och främst till för att människor, lite krasst, ska orka leva, inte generera stålars.

Det här med politiken då, vad har etsat sig fast i mitt högst selektiva minne? Först och främst Obama. Visst, en människa kan inte förändra allt och med konservativa rävar och Fox News på motståndarsidan är det ibland svårt att hålla nivå på debatten. Men ett år av hårda prövningar avslutades med en historisk omröstning på julafton. Över 30 miljoner amerikaner kan inte längre vägras en försäkring. Och när kartan över världens stormakter ritas om är Obama, om någon, rätt person att varaktigt förändra kolossen i väst.

Här i Sverige är det valår. Sverigedemokraterna kommer antagligen in i riksdagen, vilket är bra jobbat för ett parti där medlemmar för bara 15 år sedan brukade dyka upp i (nazist)uniform på partiets möten. Några andra som lyckats de senaste åren är Miljöpartiet, som nu på allvar klivit in i det politiska finrummet, och Piratpartiet, som tog två mandat i EU-valet. När alla rör sig mot mitten så uppskattar väljarna partier som står för det de tror på. På gott och ont.
I öst reste det iranska folket sig mot den förtryckarregim som tog över efter revolutionen 1979. Något är satt i gungning, men precis som under revolutionen -79 så kommer det att ta tid. Och inom några år har vi förhoppningsvis ett Iran som inte längre styrs av omnipotenta mullor, som mer än gärna välkomnar Harmagedon. Och förhoppningsvis kan det iranska folket återigen göra revolution på egen hand.

På tal om undergången. 2009 var ännu ett år av rubbad balans på jorden. Men det är försent att vara pessimistisk. Ekoförespråkare, veganer, ekonomer, ingenjörer och trädkramare förena er! 2010 blir året då vi börjar förändra det här samhället från grunden och på allvar bygger ett demokratiskt system som sätter människors, och naturens, välmående och lycka framför tillväxt och konsumtion. För det är, som sagt, alldeles försent för att vara pessimistisk.