Den 17 augusti 2006 sticker Christer sin sambo i halsen med en kniv vilket leder till hennes död. Tio år tidigare hade han fått diagnosen paranoid schizofreni. Orsaken till våldsdådet var att Christer slutat ta sin medicin och att han återigen börjat höra röster som styrde honom.  Denna tragedi utgjorde andra delen i den svenska dokumentärserien Mamma till en mördare som sänts av TV4 under hösten. En programserie som enligt TV4 ”handlar om föräldrar vars barn utvecklats till mördare”.

Historien om Christer är en gripande och djupt tragisk historia om en familj som bearbetar sin sorg och försöker förstå det ofattbara som drabbat dem.

I programmet görs en koppling mellan våld och psykisk ohälsa. En förlegad föreställning som det verkar vara svårt att få bukt med. Enligt en EU-undersökning från 2007 anser 42 procent av svenska befolkningen att psykiskt sjuka innebär en fara för andra.

Att den psykiskt sjuke skulle vara irrationell och opålitlig stämmer dock inte enligt Jan Svedlund, chefsöverläkare på Sahlgrenskas psykiatriska klinik.

– De flesta som är psykiskt sjuka är högst rationella i sitt beteende och inte alls våldsbenägna. Den vanlige psykiskt sjuke är allt som oftast en deprimerad person som är orolig och nedstämd och inte gör en fluga förnär. Det är betydligt fler som av samhället betraktas som friska som begår våldsbrott, säger han till FRIA i en tidigare intervju (januari 2007).

2003 inträffade en rad uppmärksammade våldsdåd som alla hade koppling till psykiskt sjuka personer. Mest uppmärksamhet fick mordet på utrikesminister Anna Lindh. Runt den här tiden började personal och brukare på Gyllenkroken i Göteborg, ett aktivitetshus för personer med psykiska funktionshinder, att planera för projektet Inre Rum vars mål är att sprida kunskap och information om psykisk ohälsa.

– Det var även andra våldsamma händelser vid den här tiden som hade med personer med psykiska funktionshinder att göra, och det kändes som att tiden vreds tillbaka flera år. Man började återigen prata om psykiskt sjuka som farliga. Och media bidrog tyvärr till att etablera detta synsätt, säger Annica Engström.

– Inre rum är så mycket mer än den här aktuella utställningen. Vi har arbetat i tre år med att försöka förändra attityder. Dels har vi jobbat mot allmänheten och inte enbart riktat oss till dem som jobbar inom psykiatrin, men vi arbetar också med att få igång en diskussion. Det här är ett ämne som är tabubelagt. Det är ändå så att 25 procent av människor i i-världen drabbas någon gång av psykisk ohälsa, en otroligt hög siffra.

En trappa upp på Naturhistoriska Museet visas utställningen Psykets historia. I ett hörn står en skulptur av en uppseendeväckande människofigur gjord av Anneli Jäderholm. Den är enligt konstnären en gestaltning av hur hon sett ut när hon varit i psykos; skinn, solglasögon och amuletter för att skydda och hålla ihop sig när det känns som om existensen har varit på väg att gå sönder och lösas upp. På golvet står ett stort gammalt badkar som tidigare har funnits på en psykiatrisk klinik där man ordinerade varma bad för att lugna sinnet. På väggarna hänger vepor med texter om allt från att utveckla galenskap vid fullmåne, elchocker, Platons tankar om galenskap som något inspirerande och kreativt, Ciceros syn på psykisk ohälsa och den moderna synen på människan som formbar och påverkbar av en gynnsam miljö.

– Vi vill visa att det vi kallar sjukdom, eller inre tillstånd, har funnits genom alla tider. Många utställningar fokuserar främst på psykiatrin och behandlingsformer, men vi ville göra en utställning som lika mycket utgår ifrån patientens synpunkt. Vi har kombinerat fakta från förr med erfarenheter från idag. Exempelvis tar vi upp hur Sokrates hörde röster inom sig på sin tid, sin skyddsängel som han kallade den, och det kopplar vi ihop med nutida erfarenhet av att höra röster.

Genom historien har synen på vad som anses friskt och vad som betraktats som sjukt förändrats. Annica Engström tar som exempel religiösa uppenbarelser vilket det finns otaliga exempel på genom historien. Många av de med psykisk ohälsa som Annica stöter på berättar att de i sina psykoser fått religiösa uppenbarelser. De kan då tro att de är Jesus eller Jungfru Maria.

Annika berättar om en kvinna som regelbundet besöker Gyllenkroken och som är övertygad om att hon har ett uppdrag från Gud. Hon menar att Gud talar genom henne och att hans budskap kommer till uttryck i hennes teckningar som innehåller olika symboler och meddelanden. Det är inte hon som gör teckningarna, utan de kommer till genom automatiserad skrift, och hon signerar dem inte med sitt eget namn utan med en gudomlig signatur.

– Förr hade religionen en annan status i samhället och antingen kunde man bli bränd på bål eller så kunde man bli helgonförklarad. I dag ignoreras sådana här erfarenheter, och man avfärdar det som en psykos och man åker in på sjukhuset.

Termen "schizofreni" betyder ungefär "kluvet psyke", och härstammar från grekiskan. Diagnosen schizofreni baseras på patientens självrapporterade upplevelser, i kombination med observationer från psykiatrer eller psykologer. Nutida forskning letar ofta efter neurobiologiska orsaker till sjukdomen, men ingen egentlig orsak har ännu identifierats.

Paranoid schizofreni utmärks bland annat av vanföreställningar och hörselhallucinationer. Helene Johansson, 28 år, har diagnosen paranoid schizofreni. Hon anser att uppdelningen mellan frisk och sjuk är väldigt skarp i dagens samhälle.

– Som sjuk betraktas man som svag. Man ses som en person som inte är till nytta för samhället när man får pengar från Försäkringskassan. Är man sjuk ses man som en parasit på samhället.

Helene Johansson har en ganska god erfarenhet av vården i Göteborg och de psykosmottagningar som hon har varit på. Hon tycker att hon har blivit sedd som en individ och inte som en diagnos.
– Jag har utvecklats genom den feedback jag fått från vården och jag har blivit medbestämmande i min vård på ett bra sätt. Sen har jag även haft Inre Rum. Där har jag utvecklat mitt skrivande och även medverkat i föreläsningar om mina erfarenheter. Jag känner att jag har ett sammanhang att ingå i.

Skrivandet är en viktig del i hennes liv. Helene berättar att hon skrivit sedan hon var barn – allt från dikter, prosa och artiklar till krönikor och låttexter. Hon har givit ut en diktsamling om psykisk sjukdom, och dessutom en bok med texter från hennes tidigare blogg Hej, jag är schizo. På hennes nuvarande blogg, Kontrollerad galenskap, presenterar hon sig som "På pappret galen som kontrollerar detta med hjälp av ord, piller och musik".  Helene berättar att hon inte riktigt vet vilka som läser bloggen, men att hon har runt 30 läsare per dag som tar del av hennes vardag och funderingar kring att leva ett liv med diagnosen schizofreni.

– Skrivandet betyder jättemycket. Det har varit mitt sätt att kommunicera med mig själv. En sorts självterapi. Vanlig samtalsterapi har inte fungerat på mig eftersom jag är så paranoid. Jag kan inte sitta hos en främmande människa och prata om mina inre tankar. Istället har skrivandet varit ett sätt att kanalisera mina känslor och få ner dem på papper. Då kan jag även gå tillbaka och se hur jag mådde en viss dag och se att jag inte mår så idag. Skrivandet har varit ett sätt att få reda på vem jag är.

Personer med psykiska funktionshinder hamnar ofta i utanförskap och har ofta en dålig självkänsla och en dålig självbild. Helene Johansson tycker att hon har utvecklats mycket de senaste åren och att hon numera kan prata mer öppet om sin sjukdom.

– De senaste åren har jag varit väldigt öppen med att berätta om min diagnos, och de flesta jag möter brukar vara väldigt nyfikna och vill veta och lära sig mer.

En chans att få ta del av Helene Johanssons och andra personers livsberättelser kring psykisk ohälsa ges då Inre Rum anordnar föreläsningar. Att berätta utlämnande om svåra erfarenheter är något som kräver mod.

– Det kanske är mod, men jag känner också att man måste göra någonting. Om någon ändå ska göra det kan jag göra det. Jag har bra stöd från mina vänner och min familj. Alla varken orkar eller vågar stå upp och berätta om sin sjukdom.

Till utställningen på Naturhistoriska har Helen gjort två konstverk. Ett av verken föreställer en labyrint lagd med tabletter.

– Den symboliserar hur svårt det är att hitta rätt i vårddjungeln och i sig själv.
Till viss del kan verket även ses som en kommentar riktad mot övertron till mediciner. Västra Götaland är den regionen som skriver ut mest läkemedel till psykiskt sjuka. Hela 16 procent högre användning än i övriga landet.

– Det är trots allt psyket som ska behandlas och inte hjärnan, konstaterar hon.

Även om det är en lång väg kvar att gå finns det tecken på att saker och ting går åt rätt håll när det gäller synen på psykiska funktionshinder. Annica berättar att regeringen bestämt sig för att satsa på att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Uppdraget har gått till Handisam, Myndighet för handikappolitisk samordning, och NSPH, ett nätverk bestående av 14 nationella patient-, brukar- och anhörigorganisationer.

– Ett steg på vägen skulle vara att de med psykiska funktionshinder blir bemötta på samma sätt som de med fysiska handikapp. Samhället anpassar sig i hög grad till fysiska funktionshinder med hörselslingor, blindskrift, tar bort trösklar för rullstolar och så vidare. För dessa personer ges också möjligheter att få praktikplatser och anställningar. Dessa handikapp är synliga, och de skrämmer inte lika mycket som när Helene här säger att hon är paranoid. Då ryggar man ofta tillbaka, säger Annica Engström.