Det var i slutet av oktober som Dónal Óg Cusack, en av de mest berömda idrottsmännen i Irland, släppte sin självbiografi Come What May. I den avslöjade den 32-årige hurling-målvakten, som den första irländska elitidrottaren någonsin, att han är homosexuell. Efter att först ha konstaterat att han haft förhållanden med både kvinnor och män, skriver han:

”Jag får mer ut av män. Det gör mig annorlunda, men bara i den avsikten. Oavsett vad du tycker eller tänker om mig så har jag alltid varit tillfreds med det.”

Cusack är en av hurlingsportens största profiler i Irland. Han kommer från grevskapet Cork, och spelar för sin lokala klubb Cloyne, men även för Corks förenade lag. Med honom i målet har Cork vunnit det mest prestigefyllda hurlingmästerskapet – All Ireland – tre gånger.

Den fysiskt krävande och intensiva idrotten, som på långt håll är besläktad med både bandy och hockey, är den näst största publiksporten på ön och en toppmatch kan locka över 80 000 åskådare till nationalarenan Croke Park.

Framför allt är sporten utbredd på landsbygden och i mindre orter, där katolska kyrkan fortfarande är mycket inflytelserik. Homosexualitet blev inte officiellt sett laglig i Irland förrän 1993, delvis på grund av den konservativa kyrkans starka påverkan. Och frågorna om hbt-personers rättigheter ligger en bit från svenska ideal. Så sent som i september kampanjade högerpartier inför Irlands folkomröstning om Lissabonfördraget genom att hänvisa till ”rättighetsstadgan”, där just hbt-personers rättssäkerhet förstärktes.

Dónal Óg Cusack hade förväntat sig att det skulle bli liv. Men han hade svårt att förutspå hur mycket liv, berättade han i teveprogrammet Late Late Show, som var hans första offentliga framträdande sedan han kom ut.

– Reaktionerna har förvånat mig. Det är klart att man trodde att någon skulle reagera. Jag diskuterar egentligen bara min sexualitet i två kapitel i boken. Jag ville inte hoppa över frågan, men jag ville inte överdramatisera den heller.

Och reaktionerna har varit – överväldigande positiva. Samtliga spelare och ledare i GAA, det gaeliska idrottsförbundet på Irland som organiserar hurling, har ställt sig bakom Cusack. Hans lagkamrater har samtliga visat sitt stöd. Under två sportradioprogram som tog emot samtal om Cusack var nio av tio lyssnare mycket positiva till beslutet att komma ut.

– Lagstiftningen ligger som vanligt långt efter den allmänna opinionen. Hoppas det här kan betyda något för unga hbt-personer på Irland, sade en lyssnare.

Men samtidigt har hatet väckts till liv. Hånramsorna som Cusack fått stå ut med från läktarhåll ända sedan uppgifter om hans privatliv börjat läcka ut för ett par år sedan har blivit starkare. Hans mamma vill inte längre gå på matcherna, berättar han för Belfast Times.

– Stressen är för mycket för henne. Och min syster har fått höra en del väldigt upprörande saker. Jag verkligen hatar att det gör människorna omkring mig så illa – för själv bryr jag mig inte alls.

Frågan är om Cusacks avslöjande kommer att få några konsekvenser utanför Irland. Han har anslutit sig till en försvinnande liten grupp – öppet homosexuella manliga elitidrottare i Europa. Norrmannen Are Grangstad, som spelar handboll i sitt hemlands högsta liga, fick en del rubriker när han valde att komma ut i media under förra året. Han var den senaste. Och Cusack spelar i en sport som inte är särskilt stor på kontinenten. Att han ska inspirera andra unga idrottspersoner att våga vara öppna med sin identitet kan vara att hoppas på för mycket.

Men däremot väcker de överväldigande positiva reaktionerna hopp om att en grundläggande attitydförändring redan kan vara här – både på och utanför planen. The Irish Times ledarskribent Tom Humprhies skrev i en kommentar:

”Som den första irländska idrottsmannen som insisterat på sin rätt att dömas som idrottare först och främst har han utmanat den högljudda machokulturen som genomsyrar både gaelisk idrott och vårt samhälle i övrigt. Och han utmanar oss som genom att om vi står tysta blir vi medhjälpare i den kulturen.”