Den vardagligaste bollkonsten kommer till muséet
Den vardagligaste - och kanske vanligaste - av bollkonster har länge levt ett undanskymt liv långt från sportsidorna. Inte längre. Ty 2009 är studsbollens år. Fråga experten. Hon har 700.
– Jag har faktiskt aldrig räknat dem. Jag är rätt ointresserad av hur många jag har, säger Lotta Magnusson Nyberg, vars samling med över 700 studsbollar – i varierande färger, former, och ursprung – ligger som grund för en utställning på Göteborgs Stadsmuseum den här helgen.
Det är bollarnas historia och särart som intresserar henne.
– Det är fascinerande att det kan sitta någon och fylla det här lilla runda föremålet med så många olika föremål och ljud eller tekniska innovationer, säger hon och beskriver bollar med blinkande ljus, ljudeffekter, eller små inbyggda scenarion.
Det är en relativt ny uppfinning det handlar om. 1965 upptäckte en uttråkad tekniker att hårt hoppressat gummi – material som utsatts för tryck på över 20 000 kilo – skapade en boll med ovanligt mycket kinetisk energi.
Faktum är att studsbollen har nästan dubbla studsförmågan mot en tennisboll. Den idrottsboll som kommer närmast finns i basketen, vars boll har en studskapacitet på ungefär 56 procent av sin egen energi. Studsbollen är uppe i 90 procent.
Sex månader efter att den lanserades av leksaksföretaget Whammo hade sju miljoner bollar sålts.
– Studsbollarna representerar en entusiasm över framtiden och nyhetens behag i olika spännande material. Den tillhör samma genration som nylonet till exempel, säger Marie Nyberg, projektledare för utställningen Oh, Superball.
Hon säger att leksaksföretagen med jämna mellanrum försökt lansera olika spel och lekar för att organisera studsbollen – jonglering med studsbollar är till exempel en form av ciruksunderhållning. Men vanligast förblir nog det enkla anarkistiska studsandet. Ett relativt tidlöst nöje.
– Den är inte längre lika populär som den var under genombrottsåren i mitten på 60-talet, men det kommer alltid nya generationer som använder studsbollar.
I Sverige finns det ett fåtal vuxna studsbollsentusiaster. Lotta Magnusson säger att hon inte känner till någon annan. Hennes intresse uppstod mest av en slump.
– I början av 90-talet så började bollarna att fyllas med olika föremål och det blev vanligt att blanda kompakt och genomskinligt gummimaterial i en och samma boll. Från att ha varit ganska homogena blev det plötsligt glitter och bilder, och de gick att köpa i designerbutiker. Så jag började köpa på mig då och då. Till slut övergick det i ett samlande.
Hur förvarar man 700 studsbollar?
– Mörkt och svalt, så jag har fått in dem i olika garderober därhemma. Men det är klart att en del åker fram ibland. Mina barn gillar dem.
