Bibliotekstanken är en strålande sådan: för en spottstyver kan vi gå och låna i princip obegränsade mängder böcker, tidningar, filmer och annat. Oavsett om vi tjänar ohemula mängder pengar eller om vi hankar oss fram på socialbidrag, kan vi tack vare biblioteken skapa oss en solid bas av bildning. Detta utjämnar orättvisor och framför allt ges alla, åtminstone någorlunda samma möjligheter, att delta i samhällsdebatten: vi kan alla sätta oss in i olika ämnen och sålunda forma välgrundade värderingar. Men biblioteken är också en social knutpunkt - och en ovärderlig beståndsdel i integrationen av nya svenskar.

Detta slår mig varje gång jag ser mig omkring i mitt lokala bibliotek: människor av utomsvenskt ursprung interagerar här med både andra nya svenskar och mer nernötta svennar som jag. Dessutom kan de via de lånbara datorerna hålla kontakten med vänner och släktingar i det land de kommer ifrån.

Vad kommer då hända med dessa människor om de nyliberala stormarna raserar möjligheten för oss människor att gemensamt bekosta och nyttja böcker, filmer och datorer - saker som ger livskvalitet och motverkar isolering? Hur ska de få råd att betala för exakt varenda liten bibliotekstjänst, när de tvingas leva på de allmosor som migrationsverket delar ut mellan tårtfirandena?
Svaret är enkelt. De får inte råd. Och utan den information de får från tidningar på sitt eget språk, utan den kontakt med sina rötter som lånbara datorer erbjuder, utan möten med både nya och gamla svenskar kommer dessa människor att marginaliseras ännu mer. Men, för all del - de kanske kan samlas i Borelius ombonade källare ...
Nej, låt oss bevara biblioteken allmänna! Låt oss verka för mötesplatser, för mångfald, för fri information!