Göteborg blir en goare stad
Varenda stad, eller för den del ort, med självaktning har en egen slogan. Det är en av de roligaste sakerna med att bila runt i vårt avlånga land. Varje gång du kör in i en liten håla möts du av en käck paroll som några kommunpolitiker har enats om är det som kännetecknar deras stad och de som bor här.
”Kommunen med stake”, vilken är det undrar ni. Jo, Arvika. ”Friska Gällivare” känns en aning ironiskt med tanke på att orten sägs ligga högt i självmordsstatistiken. Favoriten är annars ”Säffle – och en kopp kaffe”. Min lilla värmländska hemorts slogan är: ”Forshaga – Porten mot Klarälvdalen”. Känns lite Nangijala. Jag tycker de borde dra på att den lilla orten har Sveriges enda certifierade tomte, Inge i Halla, även känd som Värmlandstomten.
”Vi sätter snurr på Göteborg i de sämsta tiderna” Denna slogan kommer från styrelseordförande i Göteborg & Co, Göran Johansson. Det var vid presskonferensen i samband med nyheten om att Göteborg ska få ett eget Pariserhjul.
Vid Kulturkalasets invigning fortsatte Göran Johansson att profilera Göteborg genom att visa upp stadens nya logga som ska ersätta det gamla stadsvapnet. Nästan en miljon kronor har designbyrån Happy Forsman & Bodenfors tagit för att ta bort prickarna över ö:et. Vid alla infarter kommer man nu att mötas av gigantiska skyltar med loggan Go:teborg. Turister kommer att tycka att det är roligt att ta bilder på sig själva på stan med ordet Go, säger en entusiastisk Göran Johansson, och understryker att Go funkar till allt och går att kombinera i oändlighet. Go nuts, tänker jag.
De senaste veckorna har Göteborg verkligen stått för den nya loggan: publikfesterna på Ullevi med U2 och Madonna toppades av ett imponerande Way out West. Samtidigt arrangerades ett folkligt och festligt Kulturkalas.
Jag har alltid varit skeptisk mot den här typen av evenemang. Politiker och näringsliv som gemensamt bjuder på det som de tror är vad folk vill uppleva. Ett ovanifrånperspektiv som endast blir tydligare om man påminner sig att samma politiska etablissemang nyligen förbjöd gatumusikanter att spela på stadens gator.
Kulturkalaset blir för mig endast ett slående exempel på en nyliberal kultursyn där kulturen, precis som allt annat, får verka under marknadens villkor.
Det skulle vara olyckligt om det enda kulturpolitiska målet som eftersträvas är att sätta Göteborg på kartan, och skapa en attraktiv och kreativ stad. Lika viktigt är att ha modet att satsa på det fria kulturlivet och bygga en stabil plattform för de konstnärer som verkar i staden. Det gäller att våga diskutera vad som är kvalitet och vad som är viktigt att stödja och varför. Att ha modet att se kulturen som en reell kraft i samhället.
Kultur har ju ursprungligen betydelsen “att odla”, och jag tror att om man följer med Göran Johansson upp i Pariserhjulet kommer det med all tydlighet synas att Göteborg istället för att befinna sig i det blå har behov av nya starka rötter.
Kulturkrönikan