Över hälften av fritidsgårdarna, 16 av 33 gårdar, fick underkänt. Kommunala fritidsgårdar som helt enkelt inte är möjliga för en rullstolsburen att besöka. I tv-inslaget fick vi följa ungdomar som försökte ta sig fram i rullstol. I flera fall slutade besöket redan vid entrén där det saknades både rullstolsramper eller hiss. På andra fritidsgårdar var utrymmena trånga, hade höga trösklar eller saknade handikappanpassade toaletter. I inslaget besökte en grupp ungdomar kommunhuset för att klaga och ställa frågor. Det ansvariga kommunalrådet vågar inte lova några förbättringar förrän tidigast om fyra år. Detta i en kommun där kommunfullmäktige i enighet har antagit en handikapplan och det finns en nyligen antagen tillgänglighetspolicy.
I ett pressmeddelande klargör kommunalrådet Eva Olofsson (v) sin inställning; 'Det är orimligt att hälften av fritidsgårdarna inte klarar tillgänglighetspolicyn. Funktionshindrade barn skall ha tillgång till genomtänkta lekplatser och kunna ta del av kultur och fritidsaktiviteter'. Eva Olofsson har slutat som kommunalråd och är nu riksdagsledamot.
Att utlovade förbättringar sker först om fyra år beror på att det är då målen i den nationella handlingsplanen skall vara uppfyllda. Göteborg gör alltså något konkret åt situationen först när man är tvingad till det. Och det är lika illa på många andra orter visar en ny rapport. Hälften av Sveriges kommuner har inte ansträngt sig för att ge barn och unga med funktionshinder en aktiv fritid.
- Det är dags för kommunerna att synliggöra våra barn. Satsningar på en fritid för alla barn kostar inget extra. Det krävs bara en tydlig vilja att ge varje barn rätt att bli delaktigt i kommunens fritidsutbud, men den viljan verkar tyvärr saknas säger Stefan Eklund Åkerberg på Handikappförbunden, i samband med att rapporten Fritid för barn och unga med funktionshinder presenterades. Rapporten, som är framtagen i samverkan med Barnombudsmannen, BO, visar att många kommuner inte gör tillräckligt för att barn och unga med funktionshinder ska kunna vara med på kultur- och fritidsverksamheter. Hälften av kommunerna saknar mötesplatser där ungdomar med och utan funktionshinder kan träffas och umgås.
Redan år 2002 påvisade BO i sin årsrapport, Många syns inte men finns ändå, att barn med funktionshinder lever under sämre villkor än barn utan funktionshinder. BO kritiserade att funktionshindrade barn hade sämre möjligheter att ägna sig åt fritidsaktiviteter. Den nya undersökningen visar att det fortfarande finns stora brister i landets kommuner. Hela 35 procent av kommunerna har inga riktade insatser till gruppen och 10 procent uppger att man inte vet om sådan verksamhet finns inom kommunen.
För att barnen ska få bättre möjligheter till ett aktivt liv krävs att kommunerna samarbetar med landstingens barn- och ungdomshabiliteringar. Att åka buss till ridningen eller cykla till fotbollsträningen är lätt för den utan handikapp. Men när funktionshindrade unga ska sporta eller gå på konsert krävs samarbete och planering. Av de 202 kommunerna som svarat på enkätundersökningen uppger bara 28 procent att man samverkar med habiliteringen för att göra fritidsaktiviteter mer tillgängliga.
Sedan 1 juli 2003 finns det en generell antidiskrimineringslagstiftning som skyddar mot diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller, funktionshinder. Bristande tillgänglighet är dock inte en grund för diskriminering. Därför arbetar handikapporganisationer för att få en förstärkt lag. Man anser att debatten kring tillgänglighet för alla hittills varit pinsamt frånvarande i Sverige: Tillgänglighet är en mänsklig rättighet och att otillgänglighet inte bara drabbar personer med funktionshinder, utan föräldrar, barn, pojk- och flickvänner, makar, kompisar - kort sagt - samhället i stort.