Någon politisk lust har det inte varit i Almedalen på många år. Visionerna har drunknat i blockpolitikens träsk. När drömmarna inskränker sig till att komma fortast fram på samma politiska motorväg där ökad konsumtion, mer arbete och evig tillväxt är mantran blir politiken lustlös.

Men slitit har dom, partiledarna. De rödgrönas har åkt på sommarturné och försökt se glada ut tillsammans. Något nytt att ta med sig på resan har de inte haft, så medias intresse har varit svalt. Nu skyller vänsterfolk på att medierna till största del är borgerliga, men även socialistiska proffstyckare borde kunna fundera över om inte borgarblaskorna gjort rätt nyhetsbedömning.

Miljöpartiet suger, skrek en ilsken sosse i telefon häromdagen. Han var förbannad på att Mona Sahlin ställer upp på bilder där hon omringas av två gröna språkrör, det känns förnedrande, skrek han upphetsad. Och jag har hört samma sak från många. Sossar är känsliga saker. Man kan lätt skrämma över en del av dem till Sverigedemokraterna inför valet nästa år. Grönsakerna är det västa de vet.

De tre oppositionspartierna börjar dra alltmer jämt. De gröna har frånsagt sig en rad frågor för att inte störa samarbetet. Medborgarlön och grundtrygghet har man släppt, frågan om sänkt arbetstid har man begravt trots att det är en nyckelfråga för framtiden eftersom vi måste varva ner, växla ner och konsumera mindre om vi skall klara oss ur klimatkrisen.

Just detta har man konstaterat i en rapport från Sustainable Development Commission – som arbetar direkt under den brittiska regeringen. Man slår fast att vi inte kan fortsätta med den tillväxt vi tror är en nödvändighet.

Rapporten heter Prosperity without growth? och inleds med att konstatera att den globala BNP har femdubblats sedan 1950 och att gängse tillväxttakt skulle medföra att den femtonfaldigas fram till 2050.

Den femdubbling vi haft sedan 1950 har, meddelar rapporten, medfört påtagliga klimatförändringar och destabilisering av 60 procent av jordens ekosystem. Vilket talar för att en ytterligare femtondubbling leder till någon som närmast kan liknas vid en katastrof.

Den smarta teknikutveckling som möjliggör effektivare användning av energi och andra resurser kommer inte att väga upp en sådan volymökning, konstateras i rapporten. Det är det som kallas rekyleffekt.

I rapporten redovisas att vi som lever i den rika delen av världen måste sänka arbetstiden och minska konsumtionen – något som gamla tiders gröna språkrör alltid ältade... Dessutom måste en större andel av den totala ekonomin gå till offentliga investeringar i grön hållbar infrastruktur (t ex järnväg och förnybar energi) istället för till privat konsumtion.

I klartext: sänk inte det totala skattetrycket nu. Smärtsamt, Reinfeldt? Förresten var det Sahlins parti, påhejat av Eriksson och Wetterstrand, som slopade arvs- och gåvoskatten. Så förra regeringen krattade i manegen…

Slutsatsen i rapporten från Sustainable Development Commission är att vi måste organisera och bygga en ekonomi som klarar sig utan dagens drogaktiga beroende av ständig ekonomisk tillväxt. Rapporten visar att det som uppfattas som framgång av dagens politiker och ekonomer istället är en belastning.

Men detta passar inte in i blockpolitikens tankekollaps. Allt som ligger utanför det av Sahlin och Reinfeldt legitimerade är ju bannlyst. Hur länga ska det dröja innan något annat sägs från talarstolen i Almedalen? Något om det som är större än evigt ökande konsumtion. Något som ligger utanför blockpolitikens mentala träskvandring. Något som leder till att politiken åter igen blir lustfylld.