Plötsligt började alla springa till skolan. Det bara hände. Alla blev intresserade av skolan. Varenda partiledare, varenda språkrör. Det kom plötsligt. Väldigt plötsligt. Efter år när de flesta legat i dvala. Alla ville nu så väl. Ojoj.

Innan det var skolan så var det äldrevården. Alla blev intresserade av äldrevården. Varenda partiledare, varenda språkrör. Det kom plötsligt. När Carema blev ett begrepp. Efter år av dvala. Alla ville så väl. Ojojoj.

Mitt i alltihop blev det strömhopp till landsbygden. Alla blev intresserade av landet. Varenda… ja, ni vet. Det började med att Centern insåg att Stureplan inte var ett vinnarhål och att det gick rykten om att V, S och MP tänkte sig en omgång landsbygd före valet. Bonnjävlarna måste ju få sitt. Ojojojoj.

Sedan, bara sådär hej och hå, blev nästan alla intresserade av att sätta lite regler för riskkapitalbolag som ägare av skolor. Vänstern hade länge legat i vinnarhålet, språkrören befann sig på fel bana trots att deras kongress pekat på vilken bana matchen gick, sossarna slog ett slag in på greenen men missade putten och plötsligt dyker så Anders Borg upp på greenen med Björklund i släptåg som om de aldrig någonsin tyckt det varit bra med riskkapitalbolag i full frihet… Ojojojojoj.

Klimatfrågan lär väl inte dyka upp före valet. Ingen tycks vinna på den – skulle MP driva den i en valrörelse så skulle Löfven bli sur. Inför förra valet existerande förresten inte klimatfrågan i annan form än att de rödgröna i all sin radikalitet flaggade för att man skulle höja bensinskatten. Med 40 öre. På fyra år. Vilket fick kristenhetens banförare i regeringen att utbrista att landsbygden vid en sådan massaker skulle behöva slå igen, de små barnen bli utan intransporterad jordgubbsyoghurt och stafettläkarna inte längre ha råd att köra till vårdcentralerna.

Nu överdrev jag lite. Men bara lite. Det är tillåtet så här i en krönika. Det måste vara tillåtet. Med tanke på hur politikerna överdriver i riksdagen. Tänk bara på hur Stefan Löfven lyckas framföra sagan om att han ska rädda skolan, höja kvinnolönerna, satsa mer på äldrevården, restaurera landsbygden, sänka skatten för pensionärerna och bekosta fler vuxna i förskolan genom att inte vilja höja några av de skatter som borgarna har sänkt.

Jag undrar vilken fråga som poppar upp härnäst. Kanske blir det feministspåret som ska få sig en månad av renässans. Det ryktas att Feministiskt Initiativ har en lätt stigande kurva i opinionsmätningarna. Sådant måste stoppas i sin linda. Göran Hägglund är ju redan etikfeminist. Etik är mamma, pappa, barn, Volvo och att ingen är så lat i familjen att hen – förlåt han eller hon – är arbetslös.

Det finns ett visst drag av ruttenhet i politiken. Den består i att politiker poppar upp i rollen som engagerade kaniner så fort någon fråga blir stor i nyhetsflödet. Det blir lätt så när politik ses som en affärsidé på en marknad.