I torsdags avslöjade det amerikanska försvarsdepartementet att man levererat 40 ton lätta vapen och ammunition till Somalia. Man fruktar att den väststödda regeringen ska falla efter att de militanta islamistgrupperna Al Shebab och Hizbul Islam inlett en offensiv i maj. Enligt FN har minst 250 civila dödats under striderna i huvudstaden Mogadishu, och 170 000 tvingats fly sina hem.

Flera höga politiker har också mördats, inklusive ministern för nationell säkerhet, samt stadens högsta polischef. Regeringen har vädjat om militär hjälp från afrikanska länder, men ingen vill skicka trupper – i synnerhet inte eftersom Etiopiens kostsamma intervention som avslutades i början av året inte gav några varaktiga resultat.

I dag skyddar drygt 4 000 ugandiska och burundiska soldater presidentpalatset, hamnen, och flygplatsen i Mogadishu. Sheikh Hassan Dahir Aweys, ordförande för Hizbul Islam, manade dem att lämna landet under en presskonferens i staden förra måndagen.

– Vi varnar främmande länder, i synnerhet våra grannländer, att inte skicka sina trupper över gränsen. Annars kommer vi att bekämpa dem, sade han enligt Shabelle News.

Stora delar av södra Somalia kontrolleras redan av rebellerna, som infört sin egen form av lag och ordning. I söndags stenades en man till döds inför en folkmassa i södra Mogadishu, efter att ha anklagats för våldtäkt och mord, enligt AFP. Tidigare har gripna tjuvar har fått ena handen och foten amputerade, och i oktober ska en 13-årig flicka ha stenats till döds efter att hon våldtagits av tre män.

USA anklagar Al Shehab dem för att ha band till Al-Qaida, vilket dess egna företrädare förnekar. I grannlandet Kenya har röster höjts för en militär intervention. Men det vore ett misstag, menar Daniela Koslak från International Crisis Group.

– Sedan Siad Barre’s regim kollapsade 1991 har det skett flera utländska interventioner. Varenda en av dem förvärrade konflikten genom att öka radikaliseringen och den politiska polariseringen. De minskade chanserna för politisk dialog och hjälpte militanta grupper att rekrytera. Al Shebab har växt i styrka de senaste två åren till stor del för att de använde Etiopiens intervention och USA:s bombkampanj för att piska upp nationalism och ena klanerna bakom sig, skriver Koslak på AllAfrica.com.

Den FN-stödda somaliska övergångsregering som bildades 2004 har mycket begränsat inflytande i landet. Regeringen hade till en början sin bas i Nairobi, Kenya, och övergångsparlamentet möttes på somalisk mark första gången i februari 2006, men då inte i huvudstaden utan i Baidoa.

I juni samma år tog istället de ”Islamiska domstolarnas förbund” över Mogadishu. De skapade ett visst mått av ordning i staden och öppnade den internationella flygplatsen – som varit stängd sedan 1995. Perioden fram till december samma år, då Etiopien med stöd av USA invaderade för att stödja övergångsregeringen, har beskrivits som den fredligaste i Mogadishu på 15 år.

De etiopiska trupperna sågs av många som ockupanter och mötte växande motstånd. I början av 2009 drog man sig tillbaka från landet. Under tiden hade de Islamiska domstolarna splittrats.

En gren har anslutit sig till övergångsregeringen, och rörelsens före detta ledare Sheikh Sharif Ahmed har utsetts till ny president. Den andra grenen – Hizbul Islam – förkastar en politisk lösning så länge utländska trupper finns i landet.

För att nå en hållbar lösning krävs att det internationella samfundet återupplivar fredsprocessen och gör nödvändiga eftergifter till de militanta grupperna, menar Daniela Koslak.

– Att nå ut till moderata grupper räcker inte; freden måste slutas mellan Somalias bittra fiender, skriver hon.

USA:s vapenleverans till den isolerade Somaliska regeringen kan ses som ett tecken på att Obama-administrationen inte tänker göra några radikala förändringar av politiken gentemot Afrikas horn.