Jag har varit med på sex av dessa och ser varje år fram emot att under tre dagar träffa ett hundratal andra från Palestina, Israel och Sverige, som också är engagerade i konflikten. I år var Gaza i fokus och seminariet drabbades av blockaden genom att de inbjudna talarna från Gaza, Azisah Hassouna och Salim El Abadlah, inte fick komma ut, varken vid den israeliska eller egyptiska gränsen.

Det var stundtals jobbigt att i tankarna återvända till de fruktansvärda dagarna i januari när Gaza attackerades brutalt med så många döda och skadade som följd. Läkarna David Henley och Henke Pelling från PGS höll ett mycket starkt föredrag om situationen för barnen i Gaza efter kriget, och de visade foton som de tagit bara några veckor efter att bomberna slutat falla.

Det var bilder av ett krig som systematiskt krossat ett samhälle, psykologiskt och rent fysiskt. Så mycket förödelse, så mycket lidande.

Ulf Carmesund som är internationell sekreterare för Broderskapsrörelsen/kristna socialdemokraterna kom hem från Gaza för några dagar sedan och visade också bilder och berättade om förstörelsen av Gaza. Varenda liten fabrik ligger i spillror, så många hem, skolor och moskeér som jämnades med marken.

Nu vägrar Israel släppa in cement eller annat som behövs för att få igång återuppbyggnaden och trots grova brott mot internationella lagar under kriget och trots total brist på respekt för mänskliga rättigheter på de ockuperade områdena, accepteras Israel som en nära samarbetspartner för Sverige och EU.

En av slutsatserna från seminariet var att vi måste arbeta för ett omedelbart slut på blockaden.

Att träffas så många aktivister är naturligtvis inspirerande och ger energi, även om alla känner en viss hopplöshet över hur svårt det är att få våra politiker att agera. Det är sällan det kommer glädjande nyheter från området. Förra veckan fick vi dock ett besked som är att betrakta som en seger för envist aktivistarbete – Veolia drar sig ur spårvägsbygget på ockuperad mark!

Veolia var med i upphandlingen om vilket företag som skulle driva Stockholms tunnelbana, men fick inte kontraktet trots att de ansågs som de självklara vinnarna av upphandlingen. Under tiden för upphandlingen drevs en omfattande kampanj där organisationer och enskilda politiker arbetade hårt för att uppmärksamma landstingspolitiker och andra på att Veolia var inblandade i att bygga en spårväg på ockuperad palestinsk mark, något som bryter mot internationell rätt. Spårvägen i östra Jerusalem ska dessutom binda ihop de olagliga bosättningarna med varandra.

Veolia anger bland annat de politiska protesterna i Europa som ett skäl till att de nu drar sig ur. Svenska Veolia har även bekräftat detta i ett pressmeddelande: ”det finns flera faktorer bakom beslutet, men dialogen här i Sverige har varit viktig. Veolia tar sitt samhällsansvar var vi än är verksamma”, säger svenska vd:n Tomas Wallin.

Beskedet att kampanjerna mot folkrättsbrotten kring spårvägsbygget på ockuperad mark har gett resultat ger oss fortsatt kraft att jobba vidare med bojkottarbetet.

Det är min och många andras bestämda åsikt, att enda chansen att nå förändring är att det blir svårare och mer obekvämt för Israel att ockupera och förtrycka ett annat folk. Det ska kosta att bryta mot internationell rätt.