Blockpolitiken tär på varje tanke som går utanför det för tillfället politiskt korrekta. Problembeskrivningarna blir inskränkta, och rent av infantila. Grundproblemen är inte de som vi får beskrivna i vare sig riksdagen eller annan offentlig debatt.

• Grundproblemet är inte att tillväxten sviktar – grundproblemet är att politiska och ekonomiska beslutsfattare inbillar sig att det är möjligt med ständigt ökande ekonomiska volymer.

• Grundproblemet är inte att vi skulle bli fattiga därför att vi “bara” är lika rika som 2007 – grundproblemet är att man byggt upp system och idévärld på falska premisser.

• Grundproblemet är inte sviktande aktivitet i samhället – grundproblemet är att man inbillar sig att ekonomin kan och bör fördubblas var artonde år (vilken den gör med 4 procent tillväxt).

• Grundproblemet är inte att vi i den redan rika delen av världen konsumerar för lite – grundproblemet är att vi konsumerar över våra ekonomiska och ekologiska resurser.

• Grundproblemet är inte att vi har en ökande arbetslöshet – grundproblemet är att man envisas med att uppfatta 40 timmars arbetsvecka som en naturlag trots att vi ständigt rationaliserar, effektiviserar och automatiserar.

• Grundproblemet är inte att vi genom ökad arbetslöshet minskar skatteinkomsterna – grundproblemet är att det är arbetstiden, och inte produktionen som helhet, som finansierar välfärden.

• Grundproblemet är inte att vi får mer fri tid i tid genom minskad mängd formellt arbete – grundproblemet är vi blivit så mentalt handikappade att vi inte vet vad vi skall göra med den fria tiden.

• Grundproblemet är inte vikande siffror i oranga kuvertet – grundproblemet är att vi känner tillit till siffror på konton.

• Grundproblemet är inte att världens redan konsumtionsstinna inte konsumerar lika mycket som i går – grundproblemet är att det finns de som tror att världens rikaste måste bli rikare för att det ska droppa ner till de fattiga

• Grundproblemet är inte att vi tappat styrfart – grundproblemet är att vi styr åt fel håll.

• Grundproblemet är att vi fastnat i en konservativ tro på tillväxtsamhället, och inte förstår att nästa steg i samhällsevolutionen är utvecklingssamhället.

Tillväxtsamhället är en fas, en på många sätt god fas, på vägen i den samhällsevolution vi står inför. Problemet är att så starka, så många, så infantila maktcentra envisas med att hålla fast vid tron att tillväxt- och konsumtionssamhället är något för evigt givet. Ingenting kan vara mer fel.

Problemet uppstår när man inte förstår att det materiellt mogna samhället har en fantastisk möjlighet att växa över till det socialt och kulturellt goda samhället. På det sätt som i stort sett alla gamla tänkare – oavsett ideologisk hemvist – var överens om. När vi nått det materiellt mogna samhället skulle det bli andra saker som skulle växa: fri tid, kultur och icke-materiell värden som närvaro, omsorg och sociala nätverk IRL…

Tänk vad skönt det skulle vara att väcka upp John Stuart Mill, Karl Marx och, varför inte, Staffan Burenstam Linder (den gamla moderaten som skrev om tillväxtmani i sin bok Den rastlösa välfärdsmänniskan 1968). Och sedan be dem berätta lite om sina visioner för dagens politiker. Ja, väck upp de tyska grönas Petra Kelly också. Dagens svenska miljöpartister skulle behöva höra ett och annat.