Ursula Egidius befann sig lördagen den 16 juni 2001 på Järntorget för att genomföra en spontan manifestation. Cirka 1000 personer hade samlats för att visa sitt avståndstagande mot polisens agerande under de senaste dagarna.
I en polisanmälan från den 18 juni beskriver Ursula Egidius hur hon tillsammans med en grupp människor plötsligt fann sig inringad av poliser med sköldar, som tvingade dem att sätta sig ned. Efter två timmar öppnades plötsligt poliskedjan och två led med poliser kom springande rakt över henne.
Fem år efter händelsen tilldelas Ursula Egidius nu 1000 kronor i skadestånd från JK, för olaga frihetsberövande. Beskedet väcker dubbla känslor, tycker Ursula Egidius.
- Det känns ju så klart bra rent principiellt att få rätt. Men 1000 kronor är ju ingenting. Och för mig var den största kränkningen egentligen inte själva frihetsberövandet, utan de skador jag fick när jag blev nersprungen. Bara sjukvårdsbehandlingen har kostat mycket mer än 1000 kronor.
Ursula Egidius berättar att poliserna lade sina sköldar på henne och sedan sprang över, vilket fick hennes knä att böjas. Det var också den händelsen som fick henne att göra en polisanmälan.

JK gör dock bedömningen att det i en 'situation som kan antas ha varit tumultartad', inte går att lasta polisen för att den sprungit omkull Ursula Egidius.
Till stöd för sitt agerande på Järntorget har polisen anfört paragraf 13 i polislagen. Enligt den har polisen rätt att avvisa eller avhysa en person från ett område, om denna anses störa den allmänna ordningen. I andra hand får personen tillfälligt omhändertas.
Enligt polisen fanns vid den aktuella tidpunkten indikationer om en stark hotbild mot polisen, och planer på skadegörelse längs Linnégatan. Poliserna på plats fick därför order att omringa ett område av torget, och därmed flera hundra människor. Det rörde sig om såväl personer som kommit för att manifestera, som förbipasserande. Under ett antal timmar befann sig sedan några hundra personer innanför avspärrningarna.
Men JK avvisar alltså polisens motivering och hävdar att avstängningen skedde 'utan lagligt stöd'. 'Polisens befogenheter enligt paragraf 13 gäller endast enskilda personer, och är inte avsedd att tillämpas på stora grupper. I de fall en folkmassa stängs av på det sätt som skedde på Järntorget, är det av stor vikt att en bedömning av varje enskild person genomförs så snart som möjligt. Annars riskerar avstängningen i sig att bli betraktad som ett frihetsberövande', menar JK i sitt utlåtande. Enligt JK vidtog polisen inte några åtgärder för att genomföra individuella prövningar under den tid folkmassan var inspärrad.

Ursula Egidius är ensam om att ha gjort en polisanmälan om händelsen vid Järntorget, som JK nu benämner som ett olaga frihetsberövande från polisens sida. Enligt JK Göran Lambertz innebär beslutet att fler personer kan få rätt till skadestånd. För den som känner sig drabbad finns möjlighet att göra en anmälan inom tio år.
- Det kommer i så fall att bli fråga om en individuell bedömning från fall till fall.
Att Ursula Egidius är den enda som anmält händelsen, är inget som förvånar henne.
- Det är ju en märklig sak i sig att anmäla polisen till polisen. Anledningen till att jag ändå valde att anmäla var att jag blev skadad, annars hade jag nog inte heller gjort det. Jag tror också att många valt att inte kontakta polisen, av rädsla för att bli registrerade.
Stig Centerwall har varit juridiskt ombud åt flera åtalade demonstranter i samband med EU-toppmötet. Han tycker att det är bra att JK beslutat att ge skadestånd, eftersom det också är ett utlåtande om att polisen gjorde fel. Han bedömer att det är ganska många personer som nu har rätt till ersättning.
- Man ser ju mer och mer att när det gäller hela de här kravallerna så hinner sanningen och rättvisan ikapp. Och det kan säkert finnas personer som blev ännu hårdare utsatta, vilket öppnar för högre skadestånd.
Däremot tror inte Stig Centerwall att JK:s beslut kommer att resultera i någon ytterligare utredning av polisens agerande. Han menar att det visat sig svårt att utkräva ansvar av någon ansvarig, eftersom beslutsgången varit otydlig. Det gällde även för händelserna på Järntorget, enligt Stig Centerwall.
- Poliserna på plats visste inte varför de var där, och vad de hade för uppgift. Det hela slutade med att man bestämde sig för att gå hem.