Genom ett urval av Billy Pauls låtar, främst Am I black enough for you, guidas tittarna genom sångarens liv och karriär, Philadelphias musikaliska utveckling och afro-amerikanernas kamp för sina rättigheter.

Det märks tydligt att regissören Göran Olsson hyser en stor respekt för Billy Paul, inte minst genom att kalla honom för HRH (his royal highness) i den inledande texten. Han har försökt göra sångaren och soulen rättvisa genom att bara filma när solen gått ner, för att fånga rätt känsla. Han lyckas oerhört bra och den lite ruggiga stämningen förstärks hela tiden genom nattliga scener från Philadelphia där trafiken aldrig slutar strömma och ungdomarna står och hänger i gathörnen. Det är också värt att nämna att det är filmat med riktig film, inte digitalt.

Filmen går verkligen inte obemärkt förbi, den innehåller ett par högljudda konflikter som fastnar i bakhuvudet. Konflikter mellan Billy Paul och skivbolaget, konflikter gällande varför hans karriär störtdök efter att singeln ”Am i black enough...” släpptes och självklart konflikten, eller snarare kontroversen, mellan den svarta och den vita befolkningen i USA.

Inget ämne är för svårt att ta upp, men inte heller för trivialt. I ena scenen berättar Billy Paul om när hans mormor flydde från Ku Klux Klan med ”seven kids and a suitcase full of blackberries”, för att i nästa ha svårt att bestämma sig för vilken hatt han ska använda under en konsert.

Trots att filmen ämnesmässigt pendlar mellan högt och lågt återkommer den ständigt till musiken. För att knyta ihop scener fylls bioduken av en enormt inzoomad lp-skiva som snurrar runt, runt. När Billy Paul berättar om sin tid som missbrukare och hur han tog sig ur det hänvisar han till en låt av Michael Jackson. Den ganska spretiga dokumentären knyts alltså ändå ihop på ett snyggt sätt. Jag känner mig aldrig vilsen trots att jag knappt känner igen ett enda namn som nämns.

Soulälskare eller ej, filmen fungerar för alla. Främst för att den mest av allt är en film om kärlek, kärleken mellan man och kvinna, kärleken till musiken och kärleken till livet hur svårt det än kan vara. Och det är något alla kan relatera till.