Det skrivs naturligtvis för lite om Afrika i svenska medier, och antalet goda nyheter som förmedlas är minimalt. Jag förstår därför att ni vill uppmärksamma frågan om ”fler kvinnliga parlamentariker” i Afrika, vilket ni gjorde i artikeln Allt fler kvinnliga parlamentariker i Östafrika den 7 februari.

Tyvärr bidrar ni därmed, om än endast med en droppe, till den propagandakampanj som Rwandas ”demokratiska” val i höstas var en del av. Rwanda är en lydstat under USA, med uppdrag att annektera östra Demokratiska Republiken Kongo och fungera som en militär agent i Sudan, och så småningom säkert på andra platser.

Uganda och Rwanda har spelat en avgörande roll i USA:s och Storbritanniens imperialistiska strategi i Centralafrika ända sedan Clintonadministrationens dagar (och flera av dem som utarbetade denna strategi finns på plats även i USA:s nuvarande administration).

EU:s valobservatörer i Rwanda presenterade för ett par veckor sen diskret sin slutrapport, fyra månader efter det att valresultatet och det faktum att Rwandas parlament nu fått fler kvinnliga än manliga ledamöter basunerats ut i de globala medierna. Den visserligen försiktiga rapporten avslöjar att valprocessen var undermålig. På 76 procent av de observerade vallokalerna förseglades inte valurnorna. Själva röstsammanräkningen bedömdes vara oacceptabel på över hälften av de observerade lokalerna.

Tidigare val i Rwanda har också omgärdats av korruption, fängslanden av oppositionspolitiker och ett valresultat enligt vilket den sittande regeringen (som, oavsett vad som påstås, representerar mycket smala intressen) fick nästan 100 procent av rösterna. Som någon sa nyligen: folk skriver gärna om hur många kvinnor som sitter i Rwandas parlament, men ingen talar om vilka kvinnor som sitter där.

Professor Filip Reyntjens, som är expert på Rwanda och bland annat har kallats som expertvittne till internationella tribunalen för Rwanda (ICTR), skrev följande om EU-rapporten:

”Det är som om ingen omröstning ägt rum: det var RPF [den rebellgrupp som tog makten under folkmordet 1994 och sedan dess härskat enväldigt] som bestämde hur rösterna skulle fördelas/…/ [Mindre] fel än dessa under val i andra länder skulle leda till stark kritik och möjligen sanktioner från bidragsgivare, men Rwanda förskonas – som så ofta förr – från fördömanden.

Rwandierna vet naturligtvis att vi vet, och budskapet till dem är tydligt: straffriheten är garanterad. Detta kan bara uppmuntra regimen att fortsätta på den inslagna vägen, som innebär katastrofal politisk ledning som i slutändan kommer att leda till mer massivt våld.”

Sverige arbetar mycket aktivt för att knyta starka diplomatiska och kommersiella band med RPF-regimen, och Sida och andra statsorgan undviker systematiskt att diskutera Rwandas destruktiva inflytande i Centralafrika. (Se min artikel om Sveriges bistånd till Rwanda i Aftonbladet, 26 december 2008.)

Rwandas regim är en raffinerad propagandamaskin (med bland andra Tony Blair som oavlönad rådgivare) och det är tyvärr i stort sett ingen i svenska medier som hittills genomskådat de solskenshistorier som telegraferas ut om RPF:s ”demokratiska och humanistiska” återuppbyggnad av landet.

Jag hoppas att ni kommer att försöka gräva djupare innan ni på nytt oavsiktligt sprider vidare den farliga propaganda som indirekt bidrar till det fortsatta plundrandet och mördandet i Kongo och på andra platser.

/Felix Holmgren

Redaktionen svarar:

Artikeln (Allt fler kvinnliga parlamentariker i Östafrika) handlar om hur kenyanska politiker och aktivister har inspirerats av den höga kvinnliga representationen i parlamenten i grannländer – däribland Rwanda. Artikeln handlar inte om Rwandas roll i konflikten i Kongo eller om huruvida valet i Rwanda gick rätt till. Debattörens kritik handlar därmed mer om val av vinkel och vad som inte framkom i artikeln än om dess faktiska innehåll.

Dock är situationen i Rwanda något som vi gärna vill belysa ytterligare, och vi tackar Felix Holmgren för hans bidrag till att ge våra läsare en mer nyanserad bild av situationen i landet.