Frön sprids – de gror och spirar
I GFT:s näst sista nummer får våra kloka inledarskribenter säga hej då på sitt alldeles egna sätt.
Henry Ascher, professor i folkhälsovetenskap och barnöverläkare
Det finns tidningar som delar ut 120 miljoner till sina aktieägare.
Det finns tidningar som sedan går i konkurs.
Det finns tidningar som sedan får 700 miljoner kronor av skattebetalarna.
Det finns tidningar som åter delar ut pengar till sina aktieägare. Men som inte betalar tillbaka ett öre till skattebetalarna.
Och så finns Göteborgs Fria.
Det finns tidningar som säger att människor som inte armbågar sig fram till köttgrytorna får skylla sig själva. Och att vi inte ska slösa skattemedel på de mest utsatta.
Det finns tidningar som gör skillnad på människor och människor. Som inte erkänner det civiliserade samhällets grund om människors lika värde.
Och så finns Göteborgs Fria.
Alltfler säger upp sina prenumerationer på GP och vill något annat. Alternativ behövs.
Men det är inte lätt att spela på motståndarens villkor. Och utan motståndarens förmåner.
Göteborgs Fria får inga 700 miljoner.
Göteborgs Fria har vågat utmana och gjort det bra. Det är modigt. Trädet växte. Nu har det gjort sitt.
Men den som tror att träd dör har inte förstått något. Frön sprids. De gror och spirar.
Vänta bara…
Maimuna Abdullahi, socionom och frilansskribent som jobbar med folkbildningsfrågor
Så länge jag kan minnas har min relation till media varit fylld av skepsis. Min skepsis kan bäst sammanfattas genom Professor Masoud Kamalis analys i Bortom Vi och Dom, där han redogör för hur den massmediala arenan, vars uppgift är att granska den politiska makten, många gånger blir en megafon för makten. Massmedia är alltså den kanal där samhällsordningar legitimeras och olika minoriteters existensberättigande villkoras. Denna träffande analys av Kamali väcker frågan om det över huvud taget går att skapa en plattform där den politiska makten kan granskas utan att dras med i att reproducera berättelser som upprätthåller missgynnande samhällsordningar.
Göteborgs Fria är ett tydligt kvitto på att det går om bara förutsättningarna ges. Och det finns något att ta fasta på i sorgen i just detta hejdå: det går att hitta plats åt andra berättelser, återspegla en myriad av röster med fokus på social, politisk och ekonomisk rättvisa. Det är trots omständigheterna viktigt att erkänna denna enorma bedrift.
Stort tack för den här tiden!
Anna Olsson, psykolog Flyktingbarnteamet
För över ett år sedan skrev jag ett nödrop i form av en debattartikel. Konsekvenserna av den nya asyllagen hade drabbat mina patienter på ohyggligt grymt sätt. Men utanför mottagningens väggar var det då tyst. Jag tog ett kliv, ett ovanligt kliv för en psykolog, och berättade om vad jag såg och hörde i terapirummet. Jag var tvungen att vittna. Efter debattartikeln hörde Madelene och Göteborgs Fria av sig och bad mig skriva och berätta mer. Jag fick fortsätta hålla dörren öppen till terapirummet. De strukturella övergreppen som drabbade och fortfarande drabbar mina patienter ska inte ske i det tysta. Ingen ska i efterhand kunna säga att de inte visste. Därför är det sorgligt att få stänga igen dörren till mitt terapirum. För jag har svårt att se att någon annan tidning kommer att ge mig och mina patienter detta modiga utrymme framöver. Tack till Göteborgs Fria och alla ni som läst om mina patienter! Kampen fortsätter!
Agneta Lindblom Hulthén, frilansskribent och före detta förbundsordförande Journalistförbundet
Enfald ökar när journalistisk mångfald minskar. Illa, om vi tycker att demokrati är en bra idé. Sällan har behovet av journalistik varit större. Sällan har behovet att granska och analysera samhället varit så stort. Journalistik har vi för lite av.
Journalistik är inte att marknadsföra varor och tjänster i bloggar och poddar, att tillfredsställa sitt ego på nätet eller att sprida konspirationsteorier. Sådant har vi mycket av.
Färre äger mer i medievärlden, nationellt och globalt. I omvärlden blir mediemakt till mediemonopol som nyttjas för politiska ändamål, som att främja lagstiftning för att stärka mediemonopolet.
Då är journalistiken nödvändig. Så länge leve GFT och de som hållit den journalistiska fanan högt!
Maria Jacobson, journalist med examen i vetenskapsteori som bevakar makt med normkritiska ögon
I Göteborgs Fria Tidning har jag fått uttrycka mig fritt. Mina texter har mottagits med värme och professionalitet. Trots små resurser har redaktörerna gjort ett enormt arbete för att bevaka sådant som andra medier i Göteborg missat. GFT har blivit en röst för dem som sällan kommer till tals och den har varit de många människornas tidning. Dessutom obekväm för makten. Men tidningen har inte enbart skrivit om elände utan också försökt visa goda exempel på människor som vill se förändring. Det är synd om de göteborgare som inte upptäckt GFT.
Det är inte överdrivet att säga att GFT förändrade världen, en stund i historien. Det var ett modigt och uthålligt försök att skildra samtiden på ett annorlunda sätt, fritt från elitens agenda.
Tack GFT för den här stunden.
Anders Westgerd, verksamhetsledare på assistentkooperativet GIL
Frågor kring funktionalitet brukar inte vara prioriterade i den mediala diskursen. Inte sällan blir frågor om funktionalitet undangömda eller begränsade till anvisade platser, trots att cirka 1 800 000 av Sveriges befolkning har någon typ av funktionsnedsättning. Ytterligare ett problem är att frågor kring funktionalitet alltid behandlas som ett särintresse. Om du inte anser dig direkt berörd så bryr du dig helt enkelt inte.
Göteborgs Fria Tidning har under mina 10 år som verksamhetsledare varit en viktig kanal för att på ett outtröttligt, korrekt och nyanserat sätt belysa situationen för individer med funktionsnedsättning. Det har funnits ett genuint intresse kring frågorna, vilket övriga media sällan eller aldrig ger uttryck för. Det är med vemod jag skriver dessa rader då en viktigt röst snart försvinner. Vi lovar att föra kampen vidare med att förändra och förvandla och skapa förbättring i samhället för alla med funktionsnedsättning. Tack Göteborgs Fria Tidning för allt ni gjort genom åren.
Matilda Brinck-Larsen, huvudansvarig Agape och Lag C samt verksamhetschef boende för ensamkommande Reningsborg
Det tog styggt när beskedet om att Göteborgs Fria skulle läggas ner. De senaste åren har inneburit nedmontering av det mesta som betyder något för medmänskligheten och solidariteten i den här staden. Jag har spridit ordet i många artiklar om barnen som kommit ensamma, främst i GFT.
Om det orimliga i att min stad och mitt land börjad validera människors rättigheter och mixtrat med socialtjänstlagstiftningen att inte innefatta och inkludera alla.
Jag såg det inte komma, men när det kom, rustade jag mig för strid. Jag samlade ihop trupperna och följde med ungarna ut på gatan, och där är jag nu, och försvarar min stads och mitt lands heder i Agapes namn.
Det kanske aldrig handlar om de bästa förutsättningarna, utan om man har hjärtat och viljan på rätt plats, och modet att älska mer och fler – att se sig själv i andra, och ens eget barn i ett annat barns ögon. Med det kan man komma rätt långt om förutsättningarna för att sprida texterna finns. För även om ordet via media går i graven med GFT, så finns ju ändå vi som skrivit och de som drivit GFT kvar. Jag vill tacka GFT för ordet – det har varit en ära, jag tar av mig hatten. Vi hörs igen.