Massmedierna rapporterar om att regeringen och oppositionspartierna har kommit överens om att deltagande i den militära insatsen i Irak ska förlängas till 2018. Enligt propositionen 2017/18:31 föreslår regeringen ”att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 220 personer till förfogande till och med den 31 december 2018 för att på irakisk inbjudan delta i den militära utbildningsinsats i Irak som genomförs av den globala koalitionen mot Daesh.” Dessutom redovisar regeringen att ”det svenska bidraget under 2018 kommer att uppgå till högst 152 miljoner kronor.”

Det är anmärkningsvärt att regeringen föreslår att förlänga den svenska militära insatsen precis när Daesh ”till stor del förlorat sina fästen i de områden i Irak där svensk trupp verkar” som Föreningen IrakSolidaritet förklarar i sitt pressmeddelande. Det var precis det som var en av anledningarna regeringen angav för att motivera insatsen. Risken att svenska soldater hamnar i strid i en intern konflikt mellan olika grupper är uppenbar.

Propositionen klargör att ”Det svenska styrkebidraget kommer att stå under svensk nationell ledning och kontroll under insatsen.” Samtidigt skriver de i en annan del av samma proposition att ”Den militära multinationella insatsen som genomförs i Irak och Syrien verkar under en koalition som leds genom USA:s centralkommando i Tampa, Florida.” Det är en tydlig motsägelse i informationen och väcker frågor kring om det handlar om ett fortsatt närmande till Nato från regeringens sida. Det är en absolut nödvändighet för regeringen att klargöra syftet med detta förslag.

Det är inte frihetskamp och mänskliga rättigheter som har lett till krig. Politiska stormakts- och ekonomiska intressen bär ansvaret för den väpnade konflikten som drabbar regionen. Sverige kan bidra till att minska intensiteten i konflikten genom att kalla hem de soldater som på plats ger militär utbildning.

Sveriges roll i världens konflikter ska inte vara i form av militärt bidrag. Mer resurser ska läggas på myndigheter och organisationer med förmåga att arbeta utifrån en bredare säkerhetsanalys med förebyggande våldspreventivt arbete och mänsklig säkerhet som utgångspunkt. Utifrån metoder som ökar den demokratiska dialogen och det civila deltagandet. Att utbilda för effektiv våldshandling samtidigt som propositionen talar om mänskliga rättigheter och utbildning om resolution 1325 är ett hyckleri av stora proportioner. Sverige ska tillsammans med det internationella samfundet ta sitt ansvar och istället bidra med insatser som möjliggör att situationen normaliseras och att det civila samhället får chansen att återuppbygga samhället med deltagande av kvinnoorganisationer enligt resolution 1325. Det är det som en förväntar sig av en feministisk regering.