På lägre nivå är det kvinnorna som är i majoritet på Göteborgs Universitet. Av de 25 000 helårsstudenterna är 66 procent kvinnor. Även på forskarutbildningen dominerar kvinnorna med 59 procent och på lärar- och forskartjänsterna har kvinnorna en knapp majoritet. Men ju högre upp, desto större andel män. Bland professorerna är inte ens en fjärdedel kvinnor.

– Sedan 70-talet har man kallat det för det läckande röret, säger Christine Wennerås, professor i hematologiska infektioner.

För tre år sedan fick hon en hedersdoktorsutnämning från Chalmers efter att hon tillsammans med Agnes Wold forskat om vad som styr kvinnors och mäns möjligheter att göra forskarkarriär.

– Vår forskning visar att det läckande röret beror på att kvinnor bedöms hårdare än män. Även om en kvinna och en man har publicerat lika många artiklar, så tror man att mannen är mer kompetent, säger Christine Wennerås.

Hon berättar att det blir som en ond cirkel, där kvinnor har svårare att få pengar till forskningsprojekt vilket innebär mindre möjlighet att publicera artiklar, vilket i sin tur leder till sämre möjlighet att få forskningsanslag och forskar- eller professorstjänster. Christine Wennerås menar också att utvecklingen nu går tvärtemot strävan efter jämställdhet, eftersom forskningen allt mer genomförs i stora grupper och nätverk.

– Då använder man sig av sina gamla nätverk och det blir ännu fler män. Trenden är oroväckande.

Även i den statliga utredningen Karriär för livet (2007) tas det upp att universiteten väljer män framför kvinnor och att kvinnor som har doktorerat har svårare att få stipendier. Detta trots att kvinnorna har lika bra utbildningsresultat som männen. Konsekvensen är att det inte är de bästa som blir forskare, enligt utredningen.

För att öka jämställdheten på Göteborgs Universitet gav regeringen i uppdrag att minst 28 procent av professorerna som anställdes mellan 2005–2008 skulle vara kvinnor. Målet nåddes snabbt, redan 2006 var 33 procent av de nyanställda kvinnor. Men sett till hela professorskåren blir andelen kvinnor lägre. För att räkna ut antal professorer slår universitet ihop alla hel- och deltidstjänster till 447 heltidsprofessorer. Av dem är 103 kvinnor, det vill säga 23 procent.

När det gäller gästprofessorer är andelen kvinnor ännu lägre. Just nu är endast 2 av 16 kvinnor.

– Det är oacceptabelt, om man ska ha principer och mål om jämställdhet måste de även gälla gästprofessorer, säger Anne-Marie Morhed, föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning.

– Jag tror att det bygger på att man inte sätter upp kriterier på samma sätt som för ordinarie professorer. Här kommer homosocialiteten in, ofta är det manliga professorer som bjuder in kompisar. Ju öppnare man redovisar sina val, desto bättre är det för kvinnor.

På Institutionen för tillämpad IT är alla fem professorer män, och de har inte haft en enda kvinnlig gästprofessor under de senaste åtta åren. Jan Smith, dekanus för IT-fakulteten, menar att de gärna vill se fler kvinnor på högre positioner, men han säger att det är svårt eftersom få kvinnor studerar teknik.

Det är inte bara inom mansdominerade utbildningar som manliga professorer dominerar. Till exempel på Institutionen för journalistik och masskommunikation är båda professorerna män och sedan millennieskiftet har endast tre av nio gästprofessorer varit kvinnor.

Professorn Kent Asp är ordförande i beredningsgruppen som tar fram förslag på gästprofessorer och han tycker att 33 procent är ett ganska bra utfall.

– Men hade bara en varit kvinna, då hade jag självklart tyckt att det var knepigt.

Strävar ni efter att nå 50/50?

– Nej, det gör vi inte, vilket kön personen har är inte det första vi tänker på, säger Kent Asp.

– Det får inte bli alldeles snett, men det är inte kön vi bedömer efter utan efter erfarenhet och efter vad personen kan tillföra för studenterna och institutionen – inget annat.

– Det där verkar lite knepigt, kommenterar Christine Wennerås. Man bedömer ju efter allt: kön, etnicitet och så vidare. Omedvetet bedöms män och kvinnor olika.

Christine Wennerås menar att kvotering kan behövas för att lösa den ojämna könsfördelningen, men det är inte aktuellt på Göteborgs Universitet.

– Det är svårt att tillämpa kvotering eftersom de nya EU-direktiven inte tillåter det, säger Pia Götebo Johannesson, jämlikhetssekreterare på universitetet.

Hon menar att de arbetar för att få en jämn könsfördelning och att problemet till viss del kommer lösas när 40-talisterna går i pension. Men det resonemanget köper inte Christine Wennerås.

– Det är otroligt historielöst, säger hon. Det finns en stor naivitet kring att allt kommer bli bättre med tiden, men det är nonsens. Universitetet måste vara kunnigt om detta.

Anne-Marie Morhed säger att det är viktigt att alla myndigheter arbetar med könsstrukturer, men betonar att det är extra viktigt inom akademin.

– På universitetet slår sådana strukturer extra hårt eftersom det är ett lärosäte som producerar kunskap. Om kunskapen då är könsmässigt enögd så är det allvarligt.