FN-styrkans uppgift är att assistera den libanesiska armén, som förutsätts samexistera med Hizbollah i södra Libanon när de israeliska trupperna har dragit sig tillbaka. Styrkan ska ha mandat att försvara sig, men har inte som uppgift att avväpna Hizbollah. Den israeliska regeringen trycker dock på för att FN-styrkan ska ges mer långtgående uppgifter, till exempel att övervaka gränsen mellan Libanon och Syrien, innan man går med på att häva sin blockad av Libanon.
Mats Wärn har själv varit FN-soldat i Libanon. Nu är han doktorand vid Stockholms Universitet. Han tror att den utvidgade FN-styrkan delvis är en följd av att Israels regering vill kunna visa upp något konkret resultat, för att det inte ska framstå som att den månadslånga offensiven var helt förgäves. Men han menar att diskussionen om FN-styrkans roll delvis bygger på felaktiga antaganden. Framför allt är det enligt honom naivt att tro att trupperna skulle kunna agera mot Hizbollah.
- Israelerna klarade inte ens av det, så hur skulle de här trupperna kunna göra det? Den dagen de här trupperna börjar utmana Hizbollah handgripligen kommer det att uppstå ännu mer problem i den här regionen, så det finns ingen möjlighet att göra det.

Men även om man inte uttryckligen har till uppgift att konfrontera Hizbollah är det inte helt omöjligt att styrkan blir indragen i konfrontationer.
- Det beror helt på vilket mandat den har. Sedan kan det också bero på de lokala FN-befälens förnuft. Man kunde tidigare se hur olika FN-bataljoner hade en skiftande inställning. Vissa var tuffare och hamnade oftare i problem, och andra såg åt andra hållet.
Samtidigt beror styrkans förutsättningar på hur de lokala parterna agerar. Mats Wärn påpekar att man från Hizbollahs sida är väldigt mån om att samarbeta med den libanesiska regeringen. Samtidigt har de varit väldigt kritiska till FN-resolutionen, som de menar inkräktar på libanesisk suveränitet. Därför beror utvecklingen till stor del på hur skicklig den libanesiska regeringen är i att hantera balansgången mellan att samarbeta med Hizbollah och att efterleva FN-mandatet. Israels agerande har stor betydelse:
- Nu kan vi se hur Hizbollah underordnar sig vapenvilan samtidigt som israelerna har en massa hyss för sig. Hizbollah är politiskt kringskuret av vapenvilan, FN-resolutionen, och sin allians med den libanesiska regeringen. Det är ju inte på grund av att de räds israelerna militärt som de håller igen. Snarare är det helt och hållet en politisk kompromiss som de underordnar sig, vilket israelerna nu utnyttjar i södra Libanon när de håller på och söker upp bunkrar och spränger tunnelsystem.

Framför allt menar Mats Wärn att grundantagandet att FN-styrkan behövs för att hindra Hizbollah från att attackera Israel är tveksamt.
- Talet om att 'stoppa Hizbollah' bygger på en felläsning av situationen. Om Hizbollah vill attackera Israel så gör man det, oavsett om det finns FN-soldater där eller inte. Och tittar man på hur situationen sett ut sedan början av 90-talet så har man egentligen inte velat attackera israeliska civila mål, utan det har alltid handlat om vedergällningar mot israeliska övergrepp mot libanesiska civila.