Ojämlikheten ökar otryggheten
Högerns skattesänkningar har bidragit till ökad otrygghet, skriver Per Björklund.
Oftast när jag nattar mina barn är det till en kakofoni av ljud från fotbollsplanen nedanför fönstret, som nästan bara används på kvällarna. Ljuden har blivit så välbekanta att till och med de ilska svordomarna över en missad chans signalerar trygghet för både mig och barnen.
En helt annan känsla infann sig härom veckan när ett annt ljud trängde in genom fönstret: flera skarpa smällar, helt olika fyrverkeripjäserna som det ofta leks med i området. Dagen efter kunde jag läsa i tidningen att polisen kallats till Skarpnäck, en knapp kilometer bort, efter skottlossning vid åttatiden på kvällen. Händelsen rubricerades som mordförsök.
Det var inte den enda skjutningen i söderort det dygnet. Tidigare samma dag sköts två personer av en maskerad man med automatvapen i Östberga. En avled. Runt midnatt sköts tre skott in genom ett lägenhetsfönster i Kärrtorp.
De flesta av oss upplever nog Stockholm som en väldigt trygg stad, vare sig vi bor i Bagarmossen, Skarpnäck eller på Östermalm. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar att brottsligheten i Sverige som helhet minskar, att färre utsätts för brott och att svenskarna i allmänhet inte känner sig mindre trygga. Under 2000-talet har även det dödliga våldet minskat. Men ett tydligt undantag finns: dödligt våld med skjutvapen med män som offer har ökat, särskilt de senaste åren. Samtidigt äger det allt oftare rum utomhus, på offentliga platser.
Såväl Brå som polisen förklarar utvecklingen med konflikter mellan grupper av kriminella. Det handlar både om ökad konkurrens om narkotikamarknaden som rena persongräl där en förolämpning eller ett svartsjukedrama kan leda till en blodig vendetta.
Att skjutvapen allt oftare är inblandade beror inte minst på inflödet av illegala vapen. Tidigare var det främst stulna militära vapen eller vapen sålda på licens som användes vid dödligt våld i Sverige. Men sedan det kalla krigets slut och krigen i före detta Jugoslavien har den svarta marknaden översvämmats av illegala vapen från det forna öst.
Det är inte fel att glädja sig åt att brottsligheten överlag inte har ökat. Fakta är en nödvändig motvikt mot högerextrema myter om ett samhälle i totalt förfall. Men det vore också naivt att tro att ett allt grövre våld mellan kriminella grupper inte får konsekvenser för andra.
Dels skapar det naturligtvis en stor otrygghet i områden som är särskilt utsatta. Enligt BRÅ är det fem gånger vanligare – sett till antalet invånare – med dödsskjutningar i ekonomiskt marginaliserade områden. De boende tvingas inte bara leva med rädslan för att själva hamna i skottlinjen, utan också med oron för att barnen ska rekryteras av gäng när samhället sviker och många unga fastnar i arbetslöshet och utanförskap.
Dels kan det upptrappade våldet bland kriminella leda till en ökad våldsnivå generellt, när fler vapen är i omlopp och trösklarna för att faktiskt använda dem sänks. Återkommande skjutningar med illegala vapen i offentliga miljöer kan på sikt också leda till minskad acceptans för de restriktiva vapenlagar som vi har i Sverige – vilka under lång tid bidragit till att göra dödligt våld med skjutvapen till något väldigt ovanligt.
Så vad bör göras? Att regeringen ska satsa 7,1 miljarder på polisen de kommande tre åren bör inte blandas ihop med högerpopulistiska krav på ”hårda tag” och skärpta straff. Tvärt om bör vi som vill ha en professionell poliskår som både kan utreda brott och arbeta förebyggande inse att det också kostar pengar, liksom all offentlig verksamhet.
Men fler poliser räcker naturligtvis inte. Otaliga studier har visat att ökade sociala klyftor leder till mer brottslighet och våld. Under Alliansens tid vid makten varnade vänstern gång på gång för att högerns ekonomiska politik skulle leda till ett samhälle som glider isär. Många hämtade argmument ur Richard Wilkinsons och Kate Picketts uppmärksammade bok Jämlikhetsanden (2010). Med hjälp av forskning och statistik från 23 länder visade de att ökad ojämlikhet inte bara är dåligt för de fattiga. Det leder också till sämre samhällen för de rika, som får betala med kortare liv, sämre hälsa, minskad trygghet och ökad brottslighet.
Därför får vi aldrig glömma att den höger som i dag ropar allra högst på hårdare tag och fler poliser under sin tid vid makten prioriterade sänkta skatter över allt annat. Alliansen vann makten inte minst genom att lyfta fram det växande ”utanförskapet”, för att sedan låta antalet utanförskapsområden i Sverige öka. Istället för satsningar på välfärd och trygghet fick vi avskaffad arvs- och förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt, jobbskatteavdrag, rut-avdrag och avdrag på avdrag.
När bostadsrättsinnehavaren eller villaägaren i Bagarmossen lyxrenoverar köket står staten för 30 procent av kostnaden i form av ROT-avdrag (fram till 2016 var det 50 procent). Renovering med lån subventioneras med 30 procent av räntekostnaden. Men när samma stat som öser pengar över den övre medelklassen inte kan betala anständiga löner till sjuksyrror och poliser eller hålla skjutvapen borta från gatorna är något allvarligt fel.
I rättvisans namn borde vi kanske införa ett otrygghetsavdrag också. Ju fler dödliga skjutningar som äger rum i ett område, desto lägre skatt får de boende. Eller så avskaffar vi alla avdrag och kryphål som undergräver välfärden, och bygger ett samhälle som är tryggt för alla. Hur jäkla svårt ska det vara?