En förvirrad ung man som säger sig vara författare tar ett jobb som copywriter, vilket han ser som en sorts prostitution, på en webbyrå som är till det yttersta så ansträngt coolt och trendkänsligt att man drabbas av magknip. De anställda på Raketen, jo, byrån heter så, lämnar aldrig sin arbetsplats, deras liv är arbete och att tjäna pengar. Den berättande författaren visar sig vara en hopplös copywriter och han hamnar snart i ett utanförskap, vilket när hans frustration. Hans uppgift blir istället att ombesörja företagets flytt till nya imponerande lokaler.
Detta är upptakten på den första av tre långa noveller i Torbjörn Elenskys Svensk Drömtid och tillsammans kan de ses som en skildring av ett förvandlat folkhem där den konstruerade samhälleliga tryggheten och solidariteten blivit utbytt mot cynisk individualism och en utbredd misstänksamhet.
Berättelserna skiljer sig åt till karaktären och den första novellens satiriska och energiska tonläge byts i den följande ut mot en filosofisk och mera introspektiv prosa. Trädgårdsstaden är en passande titel på en berättelse om ett gated-community där samhället är ordnat och ansat från allt ogräs. Begreppet kultur är navet i den här berättelsen; tillhörigheten, sammanhållningen och gemenskapen som skyddas av höga murar.
Här rör sig två bröder, ytterst olika varandra, som båda är upptagna med att söka efter en mystisk inkräktare, vilken ingen verkar att ha sett men som väcker rädsla och misstänksamhet.
Det är en mångbottnad novell som öppnar sig för flera läsningar och om man väljer att se det kontrollerade paradiset som en bild av ett samtida Sverige så blir den här drömska berättelsen till en vass och ganska obehaglig samhällskritik.
Den avslutande, Talets gåva, känns lekfull och ironisk, främst genom Elenskys användningar av igenkännbara namn från populärkulturen. I den här skruvade berättelsen dyker Kurt Wallander, Annika Bengtzon, Reidar Dahlén och Anna Holt upp, för att nämna några namn. De rör sig runt en känd mediemogul och när denne plötsligt försvinner försöker de att sno ut sig nya positioner i det tomrumme som uppstår. Elensky släpper loss ordentligt och leken med intrigen, som i såpaseriestil kan ta vilken vändning som helst, skapar en del roliga och överraskande situationer. Men det blir även ganska förutsägbart och som helhet har berättelsen brister, vilket kanske går att se som bitsk kommentar mot samtidskulturen: litteratur a" la Falcon Crest är det vi alla vill ha.