Det har varit en hektisk period för Birgitta Winnberg Rydh, konstnärlig ledare för Göteborg Dans och Teaterfestival. Förutom hon själv är det fyra anställda till som arbetar med festivalen. Hon suckar lite uppgivet och säger att de skulle behöva åtminstone en person till, så att de kunde lägga mer resurser på att nå ut till många fler som inte vet om att festivalen finns. Som tur är finns det människor med passion för dans och teater som arbetar som volontärer och utan dem skulle det inte fungera, säger Winnberg Rydh.
Det är tolv år sedan den första festivalen anordnades och sedan dess har den återkommit sista veckan i augusti vartannat år. Birgitta Winnberg Rydh har varit den konstnärliga ledaren ända från premiärfestivalen och genom åren har hon och hennes medarbetare presenterat samtida scenkonst från hela världen.
- Det känns som vi blivit en etablerad del av kulturlivet och att vi skapat en mötesplats. Årets festival känns mycket spännande. Jag är väldigt nöjd med programmet, det är helgjutet, säger hon.

Teater och dans kan, liksom all konst, fungera som redskap för att förstå varandra. Ett mål med festivalen är också att fungera som en kreativ och stimulerande mötesplats där alla inblandade - artister, konstnärer liksom publiken - är delaktiga. Som komplement till Göteborgskalaset känns Dans och Teaterfestivalen viktig genom att den tillför nya perspektiv till kulturlivet.
- Här i Sverige kan det kännas lång till övriga Europa och resten av världen. Det handlar om kunskap och förståelse och att vi får möjligheten att berätta våra historier för varandra, säger Winnberg Rydh.
Festivalens seminarieprogram, Open Lab, verkar även det i samma anda och vill skapa möten mellan det europeiska och det utomeuropeiska, samtiden och traditionen och titta närmare på vad det är som får oss att tillhöra olika kulturer. Målet är att få oss alla att se varandra, bli delaktiga och skifta perspektiv.

I det fullmatade programmet ryms allt från fransk komisk nycirkus till nyskapande kinesisk scenkonst. Och Birgitta Winnberg Rydh har svårt att plocka russin ur kakan.
- Jag kan nämna Helena Waldmanns Letters from Tentland - Return to sender. En angelägen berättelse om hur det är att leva som kvinna i Iran men också om konst som förbjuds och att leva i exil.
De som känner att det där med dans och teater säkert är kul för dem som är lite mer insatta än de själva måste tänka om.
- Målet är att erbjuda något för alla, säger Birgitta Winnberg Rydh. Sätt inte så snäva gränser utan försök att överraska dig själv med att göra något som du inte brukar göra, tillägger hon och utlovar en vecka fylld med spännande möten och upplevelser.