Precis som råttor flyr ner i sina hålor behöver berättarjaget ett gömställe att fly till. Han tar ett avbrott från studierna i statsvetenskap, professorn Bo Rothstein skymtar förbi som en femtiotalsnostalgiker med ständiga vredesutbrott, och tar ett jobb som diskare på en krog i Haga.
I bokens korta och kärnfulla avsnitt växer köket fram som ett miniatyrsamhälle med sina tydliga rutiner, hierarkier men också som ett ställe som ger värme och gemenskap.
Jag arbetade själv några somrar i ett sjukhuskök och genom Johanssons detaljerade och grundliga beskrivning av jobbets monotoni och tristess drabbas jag av svåra flashbacks innehållande ständigt växande diskberg. När de väl är borta så visar det sig att det står ett annat, minst lika stort berg på tur. Diskning är ett sisyfosarbete, en omskrivning, om man så vill, av våra inrutade och schemalagda liv.

I takt med att tallrikarna strömmar in från den fina matsalen så tilltar ångesten hos vår stackars diskare: 'Jag somnar och vaknar. Vill inte tänka, bara springa fram och tillbaka i de fuktiga gångarna.'
Han försöker att hålla tankarna på det monotona arbetet men visst borde väl livet vara annorlunda. Efter hårda arbetspass hamnar han i en annan sorts monotoni, som betraktare av flickvännen när hon sitter nätterna igenom och spelar dataspel, eller själv sittandes framför ett Formel 1 lopp på tv: n där bilarna susar runt, runt, varv efter varv.

Kanske är livet som popstjärna bättre. Nja, på psyket, som han till slut hamnar på, skymtar en av killarna i Broder Daniel förbi, hasande på fötterna och 'helt uppsvullen i hela ansiktet'.
Göteborg i päls är en underfundig bok som först kan framstå som en bagatell. Men i det grumliga diskvattnet känns det ändå som om det döljer sig något som är värt att leta efter.