– Många aktivister arbetar mycket och är stressade, säger Malmöbon Fredrik Eklöf, från Lyssnare utan gränser, en av de föreningar som förespråkar parsamtal som ett sätt att prata om problem som uppkommer när man kämpar för politisk förändring.

Det kan handla om såväl personliga bekymmer, som att man är trött eller ledsen, men också om strukturella, globala, problem.

Re-evaluation counseling är ett internationellt nätverk för föreningar och personer som arbetar med metoden. Parsamtalen kan både hållas mellan två personer och i grupper. Varje deltagare får lika lång tid på sig att berätta om något som hon eller han upplevt eller funderat på, medan de övriga lyssnar.

– Parsamtal är ett bra verktyg för att orka arbeta för att förändra världen utan att bränna ut sig, säger Fredrik Eklöf.

Han använde metoden när han var i Sydafrika och träffade advokater som arbetade med hiv-frågan.

– Jag träffade en advokat från Rwanda som tidigare hade tyckt att det var väldigt stressande när klienter grät, han blev otålig och visste inte riktigt vad han skulle göra eller hur han kunde hjälpa till.

Men, enligt Fredrik Eklöf, gjorde parsamtalen att han lärde sig att verkligen lyssna, att låta en person prata och gråta utan att bli avbruten.

Lyssnare utan gränser är en nystartad verksamhet, som kom igång i april. Målsättningen är att genom parsamtalsverktyget ge aktivister i Syd ”hjälp till känslomässig självhjälp”, vilket också är mottot för föreningen.

Nätverket Re-evaluation counseling har, till skillnad från Lyssnare utan gränser, funnits länge och håller i parsamtal i 99 länder på alla kontinenter.

Dorann van Heeswijk från London och Susanne Langer från Köpenhamn har båda hållit på med parsamtal i ungefär 30 år och är med i nätverkets ena gren som heter United to end racism.

Susanne Langer betonar det frigörande i att tillåta sig att visa känslor – att få gråta och skratta och att på så sätt få reagera känslomässigt på problem tillsammans med andra – istället för att låsa in känslorna, som man uppfostras till att göra. Hon menar också att lyssnandet är en väldigt viktig del. I vanliga samtal avbryter vi ofta varandra för att flika in saker som ”det har jag också varit med om”, och så hamnar man på ett nytt spår istället för att lyssna klart på varandra. Men genom parsamtalen får man en chans att prata och lyssna för att på så sätt orka kämpa vidare.

Dorann van Heeswijk är utbildad terapeut, men menar att det är bättre att delta i parsamtal än att gå i terapi eller till en psykolog om man mår dåligt över saker som har med rasism eller rättvisekamp att göra.

– Jag gillar inte idén med att en är expert och den andre klient. Det är viktigt med jämbördiga relationer när det handlar om att hantera motståndsteorier, genusstrukturer och förtryck.