Något som förvånar mig nästan lika mycket är att en majoritet av människorna i vårt samhälle inte rör på sig tillräckligt för att hålla sig friska. Detta trots att det finns ett överflöd av olika trevliga motionsformer: till exempel dans, innebandy och långfärdsskridsko bara för att nämna några.

För det spelar ju roll hur vi lever. Rökning, överdriven alkoholkonsumtion, ohälsosam mat och stillasittande hör till de största hoten mot folkhälsan. Faktorer som dessa kan betyda tio år i livslängd, visar aktuella studier.

Forskaren Sofia Kjellström vid Linköpings universitet hävdar att bara 30 procent av befolkningen har de förmågor som krävs för att ta ansvar för sin hälsa. Hon menar att de flesta av oss har otillräcklig självinsikt och bristande förmåga att tänka kritiskt för att kunna ta ställning till information om hälsosamt leverne.

Det ligger säkert en hel del i det Kjellström säger. Trots att kunskapen om vad som kan främja eller skada vår hälsa har ökat kraftigt har nog insikterna inte hunnit prägla vår kultur och vår vardag. Vi röker, äter och sitter still som förr trots att experterna nu börjar se riskerna med det.

Dessutom är hälsobudskapen till viss del förvirrande – det gäller inte minst kostråd i olika medier. Vissa tider har det handlat om att undvika fett medan det under senare år har kommit budskap om att det tvärtom är bra att äta vissa fetter.

Men jag tror att det inte bara handlar om ett informationsproblem. Många människor ser en motsättning mellan en hälsosam livsstil och god livskvalitet. Många verkar förknippa sundhet med tristess, medan schablonbilden av en riktig livsnjutare är en fet snubbe med en cigarr i ena handen och ett vinglas i andra. Omvänt ses en hälsosam livsstil som asketisk och trist.

”Undrar om han haft ett trevligt liv?” sade en arbetskamrat i skeptisk ton om nyheten att en man fyllde 106 år.

Själv tror jag inte att livskvalitet handlar ett dugg om att röka eller kröka, inte heller om att slöa i soffan och äta snacks. Enligt min mening handlar livskvalitet mycket om att ha bra mänskliga relationer och om att uppleva mening i tillvaron. Sedan kan man äta hälsosamt eller osunt utan att lyckonivån påverkas märkbart.

Om man ska hitta andra orsaker till att hälsan försummas tror jag att en viktig faktor är alla de krav vi har på oss. De ställs på oss i utbildningen, i yrkeslivet, i familjelivet och i det sociala livet.

Då känns det som ytterligare en börda att ta ansvar för sin hälsa. Kanske lägger vi istället skulden på någon annan – till exempel på vårt genetiska arv, vår uppfostran eller på samhället. Vi skulle kunna äta bättre ”om det inte vore för att det är så dyrt” (felet ligger hos livsmedelshandlarna som säljer så dyrt) eller för att vi ”ätit så här i 70 år” (felet ligger hos våra föräldrar som lärde oss att äta på detta sätt).

Nej, vi måste se att ansvaret ligger hos oss själva. I dag finns rätt god kunskap om vad som är hälsosamt och vi har stora möjligheter att välja vår livsstil. Och i framtiden lär möjligheterna till ett hälsosamt liv öka ytterligare.