Trafiken förorenar även i framtiden
Som trafikingenjör träffar jag ibland personer som hävdar att bilarnas utsläpp snart kommer att vara ett löst problem. Till exempel drabbades jag nyligen av en representant för en företagarorganisation som självsäkert hävdade att så kallade plug in-hybrider snart skulle eliminera bilens alla miljöproblem och att vi därför borde planera för en starkt ökad bilism.
Jag minns att det lät ungefär likadant på 1980-talet. Då var luften rätt dålig även i svenska storstäder och det fanns en viss medvetenhet om att föroreningarna kunde öka risken för lungcancer. Men med katalysatorer på bilarna skulle luftproblemen snart vara lösta, menade den tidens bilkramare. Men så har det inte blivit – nu 20 år senare är situationen på sin höjd aningen bättre. Halterna av partiklar och kvävedioxid överskrider dock i större städer de miljökvalitetsnormer som satts upp för utomhusluft. Katalysatorn har för all del gett vissa förbättringar men samtidigt har den tunga trafiken ökat. Dessutom har antalet dieseldrivna personbilar ökat vilket försämrat luften. Trafiken har också ökat generellt i landet.
Något som bilkramarna konsekvent glömmer bort är att luften inte blir ren även om – och jag menar om – alla bilar någon gång i framtiden skulle få nollutsläpp. Att avgaserna inte är det enda luftproblemet är extra tydligt just denna årstid, när det har börjat torka upp efter vintern. Nu har vi höga halter av partiklar och luften i svenska städer kan till och med vara sämre än i vissa kontaminerade sydeuropeiska storstäder. I Sverige kommer partiklarna endast till liten del från bilarnas avgasrör – de bildas istället främst vid slitage mellan däck och vägbana. Dubbdäck sliter extra mycket på asfalten och bidrar därför starkt till partikelproblemet.
De grova slitagepartiklarna bedöms ge såväl akuta som långsiktiga hälsoeffekter. Men kanske är ultrafina avgaspartiklar ännu farligare. Forskningen har ännu inte riktigt kunna bena ut vad som är farligast i den förorenade stadsluften. När vi andas in luften får vi ju i oss en ”soppa” med föroreningar och vad som får oss att insjukna eller dö har forskarna inget svar på. Hur stadsluften i sin helhet påverkar hälsan finns det mer kunskap om. Luftföroreningar kan orsaka akuta problem i form av arytmier – hjärtrytmrubbningar – men tros också kunna bidra till att hjärt- och kärlsjukdomar uppkommer eller förvärras. Något som säkert oroar många föräldrar är att luftföroreningar kan ge sämre utveckling av lungorna hos barn.
För en tid sedan beräknade forskarna att lokala utsläpp, främst från trafik, varje år leder till 1800 förtida dödsfall i svenska tätorter. Den siffran kan bland annat jämföras med de knappt 500 personerna som dör i trafikolyckor årligen.
Görs det något för att förbättra luften? Ja, något. Avgaskraven på bilar skärps successivt och när det gäller slitagepartiklar experimenterar vissa svenska städer med att binda dammet med olika salter. Och i Stockholm har den styrande politiska majoriteten gjort ett utspel om att regeringen borde ge städer rätt att förbjuda dubbdäck i befolkningstäta områden.
Men det finns några åtgärder som alltid har en tendens att glömmas bort. Dit hör hastighetssänkningar på vägarna och åtgärder för att minska trafiken. De styrande politikerna vågar eller vill inte diskutera åtgärder som skulle göra det jobbigare att köra bil. I stället hoppas de på renare bilar.
Fortsätter det likadant kommer vi om 20 år fortfarande få höra bilkramare prata om ”framtidens rena bilar”. Vi får hoppas att framtiden kommer att formas av personer och rörelser som sätter hälsa och hållbar utveckling framför ökad bilism.
